Jag är på väg att bli vuxen!

Nej men hallå!

2012-01-24T21:34:00.001+01:00

Jag hade nästan glömt bort att jag någonsin haft en blogg, tills min käre bror påminde mig. Hmm kanske skulle vara kul att börja skriva igen. Det var ju trots allt 1,5 år sedan nu. Ja, det tåls att tänka på i alla fall.

Kommer snart tillbaka

2010-07-17T21:20:00.002+02:00

Det har inte blivit några inlägg på länge. Den här gången betyder det inte att jag kommer att sluta. Det betyder bara att det är sommar och det finns just nu roligare saker att göra än att sitta här och skriva.
Veckan i Sverige var härlig, och nu är mina föräldrar här på Mallorca, vilket är jätteskönt. Det är roligare att hitta på saker och jag får mycket hjälp med barnen och lite tid för mig själv. Om en vecka åker dom tillbaka till Sverige, och då hittar ni mig säkert här igen!

Men vem sitter och läser blogger så här i semestertider vilket fall som helst...

Måste bara lägga till en liten parantes. Solsidan är den bästa serien jag sett på länge. Antagligen den bästa svenska serien jag någonsin sett! Eftersom jag missade avsnitten i höstas så tog jag med en dvd hit med alla tio avsnitt. Det kan vara skönt att ha något svenskt att titta på här ibland. Av de få minutrarna jag lyckats se innan visste jag att jag skulle tycka om den, men ååhhh vad rolig den är! Jag hoppas verkligen det är fler avsnitt på gång?!

Semester

2010-07-02T21:48:00.002+02:00

Imorgon flyger jag och barnen hem på semester i en vecka! Och sedan åker mina föräldrar med hit och stannar i två veckor.
Underbart!!!

Sol och pool

2010-06-27T21:05:00.004+02:00

Nu simmar O så bra att han kan bada själv i poolen. Det är skönt för då kan jag gå till poolen själv med barnen. Han har väl egentligen kunnat göra det länge, men det är först för några dagar sedan som han velat.

Idag har även lilla R fått ta sitt första dopp i poolen. Hon tyckte det var ganska skönt. Lite förvånad blev jag nog ändå, eftersom hon hatar att bada i baljan. Jag får väl börja bada henne i badkaret i stället, det kanske går bättre om jag kan ha henne lite sittandes istället för liggandes...

Skönt är det att barnen tycker om att bada i alla fall, för det börjar bli riktigt varmt nu. Värmen kom faktiskt ganska sent i år, men nu blir det varmare för varje dag som går. För mig räcker det så här. Eller rättare sagt för barnen räcker det så här. Men jag vet att graderna kommer stiga både fem och tio grader innan sommaren är slut!

Lilla R

2010-06-26T21:15:00.002+02:00

Lilla R verkligen hatar att ligga på rygg. Hon sover alltid på sidan, somnar gärna på mage, men då lägger jag henne på sidan när hon somnat. Lägger jag henne på golvet, på babygymmet till exempel, så tar det två sekunder innan hon vänder sig till mage. Mobilen i sängen tycker hon väl om, åtminstone musiken, själva mobilen ser hon inte mycket av eftersom hon vänder sig med en gång.

Eftersom hon hatar att ligga på rygg så hatar hon också att ligga i vagnen. Det går bra om hon sover men annars skriker hon. Min lilla R är en glad tjej, och gråter inte speciellt ofta, men vagnen, den gillar hon inte! Så för det mesta så syns jag bärandes på R, eller R i bärsjalen, och släpandes på stora vagnen (ibland undrar jag varför jag har en dubbelvagn).

Ibland går det dock bra, då hon lyckats vända sig till mage...

2 veckor av somna själv träning

2010-06-26T21:02:00.002+02:00

Ja det har gått ca två veckor sedan jag började låta O somna själv i sitt rum.
Någonstans läste jag innan jag började med det här att 95 av 97 personer som använt sig av den här "metoden" tyckte att deras barn sov bättre efter två veckor. Jag var förstås lite rädd att jag skulle vara någon av de där två personerna som inte höll med... Jag har ju dessutom inte gjort det fullt ut, då jag endast gör det när han lägger sig på kvällen och inte när han vaknar på natten.
Men jag kan glatt säga att det verkligen hjälpte! Något av det bästa jag gjort! Det var helt fruktansvärt de första 2-3 kvällarna, men sedan var det lätt som en plätt. De senaste dagarna har jag fått lyfta tillbaka honom till sängen 3-4 gånger och det var längesedan det var något gråt eller gnäll. Jag väntar fortfarande på dagen då han inte ska gå upp ur sängen alls, men två minuter är oftast allt det tar nu.

Slutsatserna av min "lära sova själv träning" är; Han älskar mig fortfarande lika mycket trots att han måste somna själv! Han vaknar färre gånger per natt, oftast bara två gånger, vilket är en stor skillnad. Han sover längre på morgonen (idag ända till 9!!!). Han är mindre gnällig på dagarna då han uppenbarligen sovit bättre!

Jag hoppas att han så småningom kommer att sova hela natten utan att vakna, men just nu är vi nöjda om det fortsätter så här.

Jag tycker inte om att använda mig av "elaka metoder" med mina barn. Jag tror starkt på att dom behöver så mycket närhet och trygghet som möjligt. Men om man har ett problem, som alla lider utav, så måste man ibland göra saker man inte tycker om. Och både min man och jag (och säkert O också om han skulle kunna berätta) är väldigt eniga om att det här verkligen fungerat!

Pink Ribbon

2010-06-25T21:49:00.005+02:00

Vi har en vän och arbetskollega som startat upp en förening som informerar folk i allmänhet om riskerna av bröstcancer och hur man hanterar sjukdomen. Dom finansierar projekt för att förbättra den psykosociala livskvaliten för patienter och deras familjer på de Baleariska öarna. Hon, som så många andra har fått slåss med den tuffa sjukdomen.

Vi försöker hjälpa till där vi kan, förra året bidrog vi till exempel med showband till en stor "insamlingsdag" och min man skrev även texten till en fin låt.

Idag var det dags att försöka få in lite mer pengar, och i samarbete med ett gym i närheten hade dom bland annat Zumba på stranden. Det såg kul ut! Tyvärr kunde jag inte vara med själv. Jag gick och hälsade på alla och fick sedan stå en bit bort med skrikande R som inte tycker om höga ljud.

En av sakerna vi köpte idag för att bidraga med en slant, var det här underbara armbandet. Jag tycker det är jättefint och kommer att bära det stolt! 4 ynka euros kostade det...

"Un Lazo De Movimiento"

Sommar och sol

2010-06-24T21:48:00.005+02:00

O på väg hem från poolen

Vem är störst? O eller glassen?

Bakom mina solglasögon...

Den elaka pojken

2010-06-20T21:51:00.002+02:00

Det finns inte mycket att göra här förrutom att bada, och när det är dåligt väder, som idag, kan det bli riktigt tråkigt! Men det finns ett litet lekhus, visserligen inte ens en tiondel i storlek till det "lilla" bushuset vi går till hemma i Sverige, men alltid något.

Idag var andra dagen vi var där. Sist vi var där var det bara jag och barnen. O tyckte inte det var speciellt roligt. Eller, jo, han tyckte det var roligt. Han tyckte det var roligt att sitta på en liten barn stol och titta på en plansch med musse pigg och gänget. Tyvärr betalar man efter hur länge man är där, så jag kände mig lite stressad och rabblade någon slags ramsa "åk på rutshkanan, hoppa i hopptornet, klättra i ställningen, lek i bollarna", men han satt lugnt på sin stol och tittade på planschen. Lite som tjuren Ferdinand ni vet.

Idag gick det lite bättre. Det var en hel del barn där och han sprang glatt runt och testade det mesta. Men för andra gången, av helt andra anledningar, hade han roligare än mig. Anledningen var "den stygga pojken". Det var nämligen en pojk i tre års åldern som var elak. Han kastade bollar på O och slog han två gånger i huvudet/ansiktet. Han slog min O! Min snälla, underbara pojk som delar med sig av allt, som vill leka med alla och som inte vet vad slåss är.
Som tur var så var O på väldigt bra humör och brydde sig inte om den stygga pojken utan lekte vidare. Jag däremot kokade. Barnets mamma, som sett att han kastade bollar på O, och visserligen sagt till honom, men inte tagit bort honom, satt lugnt och fikade med sin vän. Andra gången barnet slog O såg hon det och sade till sin son igen, och då fick jag snäst lite åt henne att "ja, och inte är det första gången"... Hon skämdes väl lite men hon gjorde inget direkt åt det.

Jag tror inte att O alltid kommer vara så här snäll och underbar som han är just nu mot alla, det går säkert lite i vågor. Men om man vet att ens son är lite extra "elak", hållar man då inte ett öga på sin son och gör något åt saken om han gör något??? Alla är vi olika antar jag.

Gud, hur ska man stå ut med sånt här? Att folk är dumma mot sina barn alltså? Om jag blir så här upprörd över en sak som O inte ens brydde sig om, hur ska det gå om, eller rättare sagt, när värre saker händer?

Syskonkärlek...

2010-06-20T21:15:00.002+02:00

... är bara helt underbart! Idag var jag så lycklig att jag kände att det nog var ett av de lyckligaste stunderna i mitt liv.

O var i badkaret och kom på att man kan "koka kaffe" alltså blåsa bubblor, i vattnet. Gud vad roligt han tyckte det var. Han låg på mage i badet och gjorde det och vände sig sedan gång på gång mot mig och Rika och bara tjöt av skratt.
R har skrattat högt ett par gånger förrut, men bara lite och kort. Nu, varje gång O tittade på henne och skrattade så där härligt, så gjorde hon likadant, alltså fullständigt tjöt av skratt! Så där höll dom på i säkert tio minuter.

Jag blir lika förvånad varje dag hur roligt O tycker det är med sin lillasyster. Vad jag trodde innan hon kom var att han skulle vara svartsjuk först och att han sedan inte kanske skulle bry sig speciellt mycket. Han verkligen älskar sin syster! Han är aldrig arg på henne, väldigt sällan svartsjuk, endast någon gång om har är väldigt trött och vill vara hos mig säger han något i stil med "pappa hålla R". Han vill alltid pussa och krama henne, gärna sitta i soffan och hålla henne. Och så fort jag lägger ner henne på babygymmet eller på sängen, så ligger han där bredvid och håller om henne och pratar och skrattar. Och hon pratar och skrattar glatt tillbaka.
Lycka!!!

Tråkiga inlägg

2010-06-17T21:12:00.002+02:00

Jag vet att det har varit riktigt tråkig läsning de senaste dagarna, så jag tänkte bjuda på något som visserligen har med sovträningen att göra, men något som jag tyckte var roligt och något som ni kanske tycker är roligt...

Första kvällen var det väldigt mycket gråt som sagt och jag var förvånad att R inte vaknade. Jag hade inte tid att gå och titta till henne när jag "bråkade" med O, men det var det första jag gjorde när O hade tystnat.
R låg på sidan och hade på något sätt fått tag på en kudde som låg i hennes säng. Hon hade fått kudden över örat och låg med armen över kudden. Så där som man gör när man ligger och försöker sova och det är en massa ljud runt om, eller om någon snarkar eller liknande. "HÅLL TYST STOREBROR". Jag försökte ta ett kort för det såg så roligt ut, men jag ville inte väcka henne med blixten.

Den andra saken är en sådan där sak som jag egentligen inte borde skriva eftersom det antagligen bara får mig att se patetisk ut. Men jag känner att jag får bjuda på det i så fall.
Efter den där första kvällen, då det tog en timma att få honom att somna, så vaknade jag med träningsvärk i hela ryggen. Det blev värre under dagen och gick längs hela ryggraden och i korsryggen. Jag hade inte ont för att jag lyft för mycket utan verkligen träningsvärk!

Man kan välja att se det här på två sätt (precis som man kan med det mesta här i livet).
1. Jag är så grymt otränad att jag får träningsvärk av att lyfta min knappt två-åriga son till sängen några gånger. Kanske dags att börja tänka lite mer seriöst på det där med att träna...
2. Det var inte så att han låg i sängen några minuter och sedan kom ut i vardagsrummet. Jag kan tänka mig att jag lyfte honom från vardagsrummet till sängen ca 4 gånger per minut. Det tog en timma att få honom att somna. Jag lyfte honom alltså 240 gånger ungefär. Upp från golvet, ner i sängen. Det måste väl räknas som ett träningspass och berättiga mig träningsvärk?!

Vilket alternativ jag själv tycker är mest sant? Tyvärr båda...

Dag 5

2010-06-17T20:59:00.002+02:00

Igår tog det bara 13 minuter! Jag var helt i chock! Skulle det vara så lätt?

Idag, femte dagen, började han gnälla redan då vi läste sista sidan i boken eftersom han visste att jag skulle gå ut ur rummet. Varje gång jag lyfte in honom till sängen reste han sig nästan innan jag hunnit lägga ner honom. Men, stort MEN till och med, bara lite "gnäll-gråt" och det tog 6 minuter. Helt otroligt! Aldrig trodde jag det skulle gå så fort.
Idag somnade han 20.30, vilket är en halvtimma senare än vad han brukar, men ändå helt okej. Jag hoppas jag kan flytta tillbaka tiden till åtta sedan, men först ska han ju lära sig att det är helt okej att somna själv och då är det lättare om han är riktigt trött när jag lägger honom.

Det känns verkligen jätteskönt att det går framåt så här fort. Å andra sidan är det ju inte läggningen vi haft problem med, utan att han vaknar hela tiden. Men det är första steget i alla fall.
Nätterna har än så länge varit något bättre, om det har med läggningen att göra eller om han bara är i en okej period just nu vet jag inte. Han har åtminstone inte hunnit vakna redan innan jag lagt honom, och bara vaknat 2-3 gånger per natt.

Dag 3

2010-06-15T21:28:00.004+02:00

Japp, tredje kvällen av "lära somna själv kursen".

Igår gick det verkligen inte bra. Det var nog lite mitt fel. Jag försökte lägga honom för tidigt, man ska helst lägga honom när han är så trött att han inte orkar hålla sig vaken så länge, så kan man justera tiden dit man vill senare.

Han är alltid trött vid åtta, då han brukar lägga sig, och han bad att vi skulle lägga oss i sängen och läsa, vilket betyder sovdags, så jag gjorde som han sade. Det var dumt. En timma och tjugo minuter tog det, alltså tjugo minuter mer än dagen innan när det egentligen "ska" ta halva tiden andra dagen.

Första timman grät han inte speciellt mycket. Men efter en timma hade han fått nog och grät hysteriskt igen. Usch, stackars lilla pojke! Måste man göra så här mot sina änglar?? Jag fick påminna mig gång på gång att jag ju faktiskt gör det för hans skull också. Och tillslut kollapsade han igen.

Idag var det ännu mindre gråt. Gråt var det förstås och jag fick bära honom många gånger tillbaka till sängen. Men han blev inte hysterisk och efter en halvtimma sov han.

Man kan välja att se detta på två olika sätt.

1. Klockan 21.20 är antagligen hans bristningsgräns. Han lade sig nämligen olika tider varje kväll, men somnade 21.20 alla tre kvällar.

2. Han vet nu att jag inte kommer att lägga mig bredvid honom. Han försöker ett tag men väljer tillslut att ge upp, innan han kollapsar.

Jag väljer att tro på alternativ nummer två, positiv som jag är (för det mesta). Det gav mig i alla fall lite hopp och styrka att fortsätta det här. Nu ska den här familjen få sova!

Vem skulle kunna tro att den här lilla söta pojken gör oss galna på natten...

Somna-själv träning

2010-06-13T21:51:00.003+02:00

Jag har nämnt att O sover dåligt. Mer än en gång jag vet, men det tar upp mycket tid av våra liv det där. Alltså frustrationen av att aldrig kunna få sova bra.
Det är mer vanligt än ovanligt att han vaknar fem gånger per natt. Och en natt är inte den samma som den andra, man vet aldrig hur det kommer bli. Ibland vaknar han men somnar om fort, ibland vaknar han och skriker hysteriskt i en timma och ibland är han helt enkelt vaken och kan bara inte somna om. Det är inte bra, varken för oss eller för honom.

Dåligt har han sovit mer eller mindre hela sitt liv. Fast första året var det nog att det var väldigt svårt att få honom att somna, han sov lite bättre när han väl somnade. Sedan oktober ungefär har han sovit väldigt dåligt. I slutet av graviditeten med R lät vi honom sova i vår säng när han vaknade. Vilket han tyckte var skönt. Det var inte så att han vaknade mindre gånger, men han somnade om fortare och vi slapp gå ur sängen. Innan dess har vi testat allt!

De senaste veckorna har hans sömnvanor blivit om möjligt ännu värre! Han hinner oftast vakna två gånger innan jag ens gått och lagt mig. Och ibland hinner jag inte gå och lägga mig innan jag måste flytta över honom till vår säng. Jag håller på att bli galen. Och hans humör dagen efter påverkas förstås också av dåligt sömn.

Så nu, idag, har jag börjat med "somna själv" träning. När han var mindre kunde han somna själv i sin säng, men det var längesedan nu. Nu ligger jag i hans säng tills han somnar och han somnar snabbt och lätt. Problemet är väl, som det står överallt, att när han vaknar till och jag då inte är där, så kan och vill han inte somna om.
En timma tog det idag. En timma med tårar, svett, dåligt samvete och näst intill panik. Det mesta från oss båda. Inga tårar från mig, jag var väldigt lugn, men usch vad hemsk jag kände mig. Han kan ju inte förstå varför jag "straffar" honom när han inte gjort något...

Nu hoppas jag verkligen att det här kommer att hjälpa för det är verkligen inget som är kul att göra! Jag ska börja med att göra det på kvällarna, om han fortsätter sova dåligt på natten måste jag göra det på natten med (och det kommer bli grymt svårt).
En timma ikväll alltså... Hoppas vi kan halvera tiden imorgon!

Teknikens under

2010-06-13T20:53:00.003+02:00

En Ipad vill jag ha! Vill ha vill ha vill ha!
Jag älskar min Iphone. När min man berättat innan att Mac är sååå mycket bättre än PC så tyckte jag nog att han överdrev. Aldrig att jag skulle kunna tänka mig att lägga så mycket mer pengar för att få en Macintosh.
Jag hade heller inga planer på att skaffa en Iphone. Jag och N skulle starta nytt abonnemang, men jag tänkte kanske en samsung eller så. Men N tyckte vi båda skulle skaffa en Iphone, så det gjorde vi. Lite så där impuls-köp. Det är vi bra på.
Aldrig att jag går tillbaka till en "vanlig" telefon nu! Som sagt, jag älskar verkligen min Iphone.

Och just därför tänker jag att en Ipad, en sådan vill jag ha! En sådan måste jag ha!

Men måste jag det? Är det som man hör, att det är som en stor Iphone, fast utan möjligheten att ringa förstås? Är det lite onödigt att ha båda då..?
Eller är det så att om jag nu vill ha en Iphone och en dator, så kan jag lika gärna välja att ha en Ipad istället för en PC?

Hmm, stora funderingar så här på kvällen...

Att bada eller att inte bada...

2010-06-07T12:46:00.002+02:00

Jag ska aldrig mer ge R ett bad. Aldrig! Min glada lilla tjej blir så hysteriskt ledsen och otröstlig så det gör ont i mig. Jag vet inte varför. Jag lägger ner henne i vattnet och så tar den ett par sekunder och så börjar hon tjuta. I ren och skär panik. Igår tog det över en halvtimma att trösta henne, ingenting hjälpte!
Nej, nu får hon vara smutsig helt enkelt. Aldrig mer!

Medans R hatar att bada så älskar O det. Badkar, pool, hav, vad som helst! Ren och skär lycka! Nu har vi lärt honom att hoppa från kanten i poolen, och om huvudet kommer över eller under vattnet spelar ingen roll. Dessutom kan han nu hålla sig uppe vid ytan med sina armpuffar på, och till och med simma (eller sprattla med benen i alla fall) tillbaka till kanten. Duktig pojke!

Mina änglar

2010-06-05T21:26:00.002+02:00

Jag måste erkänna något...
Jag är ingen supermamma. Åtminstone inte en superbra mamma. Möjligtvis en superdålig mamma. Ibland tycker jag att det är jättejobbigt. Som när O inte låter mig sova på nätterna, eller när R skriker så att det ser ut som att hon tror hon kommer att dö. Eller när det ena barnet försöker överrösta det andra med skrik och tårar, och ingenting hjälper. Då är det jobbigt. Riktigt jobbigt.

Det som är så skönt är att det räcker med ett litet leende från ett av barnen så vänds allting, då är livet så där lätt och härligt igen. Konstigt det där, att det kan ändras så fort, på bara en sekund. Jag är säker på att ni som har barn själva förstår precis vad jag menar. Och för er som ännu inte har några barn... titta på de här bilderna så kanske ni förstår!

Jag älskar mina barn så mycket! Det går helt enkelt inte att beskriva hur mycket.

En annan sak man får uppleva en hel del av när man är mamma, förutom obeskrivlig kärlek, är tyvärr dåligt samvete. Mycket dåligt samvete får man. När jag är med O får jag dåligt samvete att jag inte get R uppmärksamhet och tvärt om. Och när jag ryter till när O gör något han inte får, som egentligen inte är speciellt farligt, så får jag dåligt samvete.
Skulle ni hört mig här hemma skulle ni nog skratta lite. Ena sekunden är jag arg som ett bi; O sluuuuuuta!!!! Och sedan får jag dåligt samvete och måste liksom sudda över att jag just rytit till och berömmer honom för något litet, näst intill obetydligt, han gör; BBRRAAA O, guuuuud vad duktig du är!!! Mammas äääälskling!!!
Blir lite trött på mig själv ibland...

Glada och arga miner

2010-06-03T22:01:00.002+02:00

O har varit lite skeptisk till poolen. Han har bara velat sitta på kanten och plaska med benen. Även på stranden har han helst inte velat doppa sig helt.
Men igår fick jag i honom på riktigt i poolen och oj vad skoj han hade det! Han tjöt av skratt när han hoppade till mig från kanten, och brydde sig inte alls om han kom helt under vattnet med huvudet.
Idag hann vi med dopp i två pooler. N har varit sjuk ett tag nu och har inte direkt varit på strand och pool humör, och jag tycker det är väldigt svårt att ta båda barnen med till poolen. O vill hoppa i hela tiden och R vill inte ligga ensam i vagnen om hon är vaken.
Så idag på förmiddagen promenerade jag runt tills hon somnade och då hoppade vi snabbt i poolen så vi kunde leka lite. Vi gjorde samma sak på eftermiddagen, och det fungerade riktigt bra. Nu, eftersom O tycker det är väldigt roligt att bada i poolen så får jag dra till med historier om glassar, hästar, musse pigg och allt annat han älskar, för att få upp honom från vattnet. Men det kan det vara värt! Det är underbart att se honom så där lycklig!

R har nu lärt sig att vända sig från rygg till mage. Jag har för mig att bebisar börjar vända sig från mage till rygg? Känns som att det är lättare att liksom falla över när dom trycker upp armarna i magläge. Men R kan alltså bara från rygg till mage. Och bara om hon är arg och inte vill ligga där. Hon vrider huvudet åt sidan och ner mot marken och sprattlar med armarna, och så vips ligger hon på mage!

Åh nej!

2010-06-01T21:19:00.002+02:00

Det hände idag! Varje gång hon var trött så satt den där.
Ja, ja, värre saker kan hända...

Jag = galen mamma

2010-05-31T20:45:00.003+02:00

Folk tycker nog jag är helt galen. Åtminstone säger många blickar det när dom tittar på mig när jag kommer till stranden.
Själv tycker jag ju förstås att jag är en riktigt supermamma när jag går ensam till stranden med barnen. Men kan jag tyda folk rätt så tycker inte alla det.

Idag gick jag tidigt till stranden. Det är så skönt att komma innan stranden har blivit helt packad med folk. Jag kom förstås släpande på min traktor till vagn, men två barn i som verkar bli tyngre för varje dag som går. För det mesta går det ganska bra att putta ner vagnen ner mot vattnet. Men inte idag. Jag putte och putte och putte, tills jag nästan var raklång med sanden och jag inte kom någonstans längre. Vagnen var nergrävd i den tjocka sanden. Jag försökte vända på den för att dra den istället, men den stod där den stod. R skrek som en stucken gris, och O fick jag ta ut ur vagnen för att göra den lite lättare.
En snäll dam kom och frågade på knagglig engelska om jag ville ha hjälp, jag svarade på (nästan) ren svenska att ja tack, det skulle vara snällt. Efter alla åren på Mallorca är det lätt att lista ut var folk kommer från...
Vi fick rull på vagnen igen och fick ner den mot vattenbrynet. Det var lite svårare att få rull på O bara, han stod där vagnen varit fast och grät och vägrade komma efter. Snälla damen fick med honom tillslut medans jag gick upp arga R.
Snabbt som attan på med Os badkläder och sedan var han glad och nöjd då han fick leka i vattnet. Ett barn klart. Amma, amma, amma. Vagga, vagga, vagga. Efter en hel del skrik somnade R och livet var så där lätt och gott igen. O hittade en kompis som underhöll honom, R sov i ett par timmar och jag satt och drack en cola i solen.

Jobbigt att ta ungarna själv till stranden? Äh, inte alls! Lite gråt får man ta när man har två små. Och de där blickarna från folk är bara att ignorera. Visst skulle ni ta barnen själva till stranden hemma?! Skillnaden är ju förstås att folk inte vet att jag är "hemma". Dom tror helt enkelt att jag åkte på semester själv med två spädbarn. Och även om jag, supermamman, så klart skulle klara det med, så kan jag erkänna att det skulle vara lite väl galet.

O kan läsa!

2010-05-30T21:04:00.002+02:00

Idag blev jag helt chockad. Jag läste boken "Hitta på" för O. Och visst har jag gjort det miljoner gången, vi började läsa den när han var 4 månader, men jag läser ju massor av andra böcker också.

När jag läste så sade han orden samtidigt. Jag tänkte först att han härmade var jag sade, men han sade det precis på samma gång som jag. Så jag slutade läsa. Och O fortsatte: "Hoppa, dunsa, ramla, brak" (jag bytte sida) "Ute natten, alla stjärnor (även om just den meningen inte var lätt att förstå), inget mera, hitta på" (bytte sida) "Ingen mera, hittar på".
O har läst sin första bok!

Det verkar även som att R kommer att bli en liten bokmal. Jag brukar alltid ligga och amma R medans jag läser och nattar O. Men de senaste dagarna har hon släpt bröstet och tittat på böckerna i stället, eller på mig när jag läser.

Svar tack!

2010-05-28T22:00:00.002+02:00

Nu måste jag bara fråga. När ni säger "hon/han TOG aldrig nappen". Vad menar ni då?
Jag har alltid trott att det har menats att bebisen inte VILL ta nappen, alltså inte varit intresserad... Men det kanske är fel.
Om det menas att bebisen inte KAN ta nappen, ja då tar inte R nappen. Jag blir galen på det! Hon kan bara inte hålla den förbaskade nappen inne. Och det skulle väl vara okej om hon inte ville ta nappen, men hon tycker ju om den, och den fungerar väldigt bra då och då.
Först trodde jag att hon skulle lära sig, att det skulle ta lite tid helt enkelt. Men nu har det gått tre månader och hon kan fortfarande inte hålla inne den. Inte en enda gång har hon lyckats, hon bara trycker ut den istället. Det fungerar bara när jag lägger något intill nappen som får den att stanna där.

O tog nappen lätt som en plätt från första dagen vi testade. Jag var ganska kaxig i början och sade att jag skulle sluta med napp innan han fyllde ett, då sugbehovet släppt. HA HA HA. Aldrig i livet! Utan nappen skulle jag nog blivit galen! Jag har då inga planer på att sluta snart.

Jag får nog helt enkelt inse att R inte kommer att ta nappen. Det verkar som om hon kommer att använda snutten till tröst istället. Vi använder nappen mindre och mindre redan och hon somnar lika ofta med nappen som utan just nu.

Nu kommer nästa problem. R har ont i magen och jag gick i dag till apoteket för att se om hon kunde få någonting. Jag fick något man ska blanda med vatten. Jag har aldrig testat att ge henne flaska förrut, men det gjorde jag alltså idag. Det gick inte bra! Hon använde samma "teknik" som med nappen, alltså tryckte ut den med tungan istället. Hon var ju i och för sig inte intresserad heller, och det smakade nog väldigt konstigt när hon bara är van vid mjölk. Men det är kanske bra att jag börjar vänja henne vid flaskan redan, för ska det ta lika lång tid som men nappen, ja då kan jag få fortsätta amma resten av mitt liv känns det som!

Iihh

2010-05-25T21:26:00.004+02:00

På Rs 3 månaders dag, för två dagar sedan, hände något stort. O började säga Rs namn!
Under 3 månaders tid har hon fått heta iihh, alltså ett kort gråt-ljud. Han har kunnat säga hennes namn, mer eller mindre rätt, men har helt enkelt bestämt sig för att hon heter iihh. Det har inte spelat någon roll hur mycket vi har rättat honom, eller att vi själva inte kallat henne det.

Men nu helt plötsligt har han insett att hennes riktiga namn kanske var finare ändå!

Småpratarna

2010-05-20T22:01:00.003+02:00

O pratar så mycket nu. Han säger hur mycket ord som helst och försöker att sätta ihop så många han kan. Han har också börjat härma allt.

Här om dagen stoppade han, som vanligt, något i munnen. Jag sade, som vanligt, -INTE i munnen! O svarade smart -INTE i munnen!
Han sade det så rent och så korrekt att det lät som att han pratade lika bra som du och jag. Jag blev helt chockad och började förstås skratta. Då var han förstås tvungen att ta saken i munnen tio gånger till för att han skulle kunna säga det igen, för att få mig att skratta (det var dock bara första gången han prickade helt rätt).

Han förstår även mycket mer än vad jag tror. Jag pratar alltid mycket med honom, förklarar saker och berättar saker, även om jag inte tror att han förstår hälften av vad jag säger.
Igår berättade jag att vi skulle gå och köpa nya skor till honom eftersom hans gått sönder. Ja, svarade han lyckligt, eftersom han älskar skor. Sedan fortsatte han -skor, ramla, oj!
Dagen innan gick skorna sönder och när han försökte gå i dom så ramlade han hela tiden. Han hade alltså precis förstått vad jag sade. Han är smart min pojk!

Lilla R verkar ta efter O. Hon pratar en hel del. Mest med folk hon inte känner av någon anledning. Om någon håller henne och pratar med henne så brukar hon svara med en gång, hon använder hela munnen och pratar högt och tydligt. Det låter jätteroligt och det är så gulligt. Det brukar sluta i gråt, så antagligen berättar hon att hon vill tillbaka till sin mamma!

Lika som bär?

2010-05-20T21:39:00.002+02:00

Idag var en sådan där dag som man visste att det skulle bli en hel del av när man får barn tätt. En sådan där dag då båda barnen gråter floder mest hela dagen och de avlöser och överröstar varandra med gråt. Oj, vad det tar på krafterna.

O har varit mer gnällig sedan vi kom hit, och haft en hel del utbrott utan anledning. Inte utan anledning förresten, det kanske inte verkar finnas en anledning just då, men anledningen är nog samma varje gång. Den stora omställningen. Barn tycker ju om rutiner, och att göra och se saker de känner igen. Så även om han tycker allt är spännande och väldigt roligt, så får han lite utbrott ibland.

O somnar mycket lättare nu. Både på dagen och på kvällen. Det är riktigt skönt för det var jobbigt att få han att somna ett tag innan vi kom hit. Sover bättre gör han däremot inte. Varken bättre eller sämre. Och jag har inget hopp om att han kommer göra det inom en snar framtid.
I några månader har han fått sova bredvid oss i sängen hela nätterna. Vi försökte med allt innan det men inget fungerade och nätterna var riktigt jobbiga. Vi beslöt oss för att göra så att vi fick så mycket sömn som möjligt, och det var att ha honom i vår säng.
Sedan vi kom hit har han sovit i eget rum, sedan får han komma in till oss under natten då han vaknar. Det är skönt att ha några timmar för sig själv i alla fall. Och det får vi åtminstone ibland...

R däremot sover som den lilla prinsessan hon är. Hon somnar någon gång mellan 20-22 och sover till ca 7.30. Under den tiden vaknar hon en eller två gånger för mat. Hon vaknar inte och gråter utan vänder och vrider sig tills jag vaknar. Jag ammar och lyfter sedan över henne till hennes säng så fortsätter hon att sova. Det har hon gjort varje dag i sitt snart 3 månader långa liv. Varje morgon är jag helt förundrad över hur hon kunnat sova så bra. Vilken skillnad mot hennes bror!

Man hör ofta det, att barnen ofta är olika. En vild, en lugn. En som sover dåligt, en som sover bra osv. Och så är det verkligen här. Visst gråter R, men inte hälften så mycket som O gjorde i hennes ålder. Jag tror inte jag satt ner en enda gång under de första 6 månaderna med O. R kan vara för sig själv i babygymmet, filten eller bilstolen (som jag använder som babysitter ibland) och vara tyst och nöjd länge.
Däremot tycker hon inte om att ligga i vagnen när hon är vaken när vi är ute och går, så bärsjalarna används flitigt!

Så lika som bär... nää. Åtminstone inte till sättet.

Wow!

2010-05-18T22:09:00.001+02:00

Jag gjorde det! Jag funderade, funderade och funderade lite till. Sedan bestämde jag mig för att det var dumt att spendera tid på att fundera och bara göra det helt enkelt.

Dagens (kanske årets?!) situps är gjorda!

En fundering

2010-05-18T21:11:00.003+02:00

Jag funderar på att börja göra situps. Graviditetskilona har försvunnit, men kvar finns en slapp, stor mage... Inte alls kul när man är på stranden var och varannan dag.
Jag kommer inte att börja träna, det vet jag så det funderar jag inte ens på. Däremot funderar jag alltså på att göra situps. Det kan väl inte vara så svårt att göra några varje dag?!

Tyvärr är det nog så långt jag kommer att gå. Att fundera på att göra situps. Kanske, kanske kommer jag att göra det en dag för att sedan medvetet glömma bort det.
Nej, nu ska jag ta en croissant till och fundera lite till...

Aaaaaaa sommar!

2010-05-17T21:30:00.005+02:00

Jag har haft en väldigt bra vinter, men den var lång och kall som ni vet. Och oj vad man uppskattar soliga, varma dagar efter det!

Idag var en sådan där underbar, solig och varm sommardag. Tyvärr var N tvungen att jobba, så jag tog barnen ut på en lång promenad och vi hade en härlig dag. Vi var på lekplatsen, gick till stranden, åt lunch i hamnen och promenerade långt och länge. Eller jag promenerade rättare sagt, O satt förstås i vagnen och lilla R satt mest i bärsjalen eftersom hon inte alls tycker det är kul i vagnen när hon är vaken. Undra just varför man släpar runt på en dubbelvagn överallt...

En gång på dagen hände det som väldigt sällan, alldeles för sällan, händer. Båda två sov samtidigt! Nu ska jag passa på att riktigt njuta tänkte jag och spred ut mig på en parkbänk i solen. Jag hann ta det här fotot, sedan var lilla R vaken. Ja, ja, så där är det alltid så jag är van. Den ena avlöser den andra.

En skön dag hade vi i alla fall. Och jag har nu klarat av både att flyga ensam med två spädbarn, och att ta dom ensam till stranden. Jag kände mig som värsta grymma, avslappnade mamman idag. Tills jag var tvungen att gå till affären och handla. En dubbelvagn som kommer in i affären men inte ut, en skrikig unge som fick bäras, en hungrig unge som ville äta upp allt som åkte ner i korgen och ohjälpsamma (är det ett ord?) spanjorer. Ingen bra blandning!

Solståle och badkrukor

2010-05-16T21:22:00.002+02:00

Första doppet är avklarat. Ja, av O i alla fall. Resten av oss badkrukor väntar några dagar.
Så fort vi kom till stranden sken O upp som en sol och han sprang runt helt överlycklig. Det här kommer bli en rolig sommar för vår lilla grabb!

Förra sommaren gjorde vi några tappra försök att gå till stranden men det var inte alls kul. O tyckte väl att det var roligt, men för oss var det mest jobbigt med allt som skulle bäras med och med en liten kille som tyckte det var mest kul att krypa runt och äta sand. Eftersom han tyckte det var lika roligt vid poolen så stannade vi mest där.

I år är det mycket lättare, trots att vi har två barn. Den lilla kommer inte röra sig långt på hela sommaren och den stora är lätt att underhålla, leker även bra själv och äter bara lite sand ibland...

Lycka!

Material girl

2010-05-15T22:05:00.004+02:00

Jag tycker om kläder och skor och älskar att shoppa, men bryr mig inte alls vad det är för märke på sakerna. Snygga saker ska det vara, märket struntar jag i.

Jag skulle behöva en helt ny garderob. Det har inte blivit så mycket mer än graviditetskläder och amningstoppar de senaste åren. Väldigt, väldigt tråkigt! Nu ammar jag förstås ännu, men kan i alla fall börja tänka på nya fräscha saker i garderoben.

Jag har börjat med skorna. Fem par nya vår/sommar skor har det blivit, än så länge. Mer än vad jag brukar köpa på ett år. Speciellt när det gäller sommaren, då brukar jag köpa ett par sandaler och gå i dom tills det är hål i sulan.

Mina favoriter är dom här, som ju faktiskt är "märkes-skor", men dom är bara helt underbara. Om man kan vara kär i skor så är jag kär i dom här!

O älskar också skor. Han blir överlycklig när han får pröva nya skor och går gärna runt här hemma med mina eller Ns skor. Hans favorit skor just nu är också röda, precis som mammas!

Bad hairdays

2010-05-15T21:02:00.002+02:00

Lilla R har underbart, långt, mjukt hår. Men jag tror inte det kommer vara så länge till. O hade lika underbart, långt och mjukt hår tills han var ca fyra månader, då ramlade allt av förrutom en liten tofs av luggen. Som tur var så växte håret ut igen.

Själv har jag knappast underbart och mjukt hår, men långt är det. Jag har börjat tappa hår i massor, precis som efter att jag fått O. Trots att jag vet att det är "överflödigt" hår, och jag ändå har hår så det räcker och blir över, så är det lite hemskt att se det ramla av.
Hoppas jag får behålla mer än en liten tofs från luggen...

Känner mig hemma

2010-05-14T22:25:00.003+02:00

Idag var det regnigt, molnigt, blåsigt och ganska så kallt. Jippie! Det var första dagen jag satte på mig och barnen exakt rätt kläder. Det kändes som om jag kunde det här vädret bättre än sommarvädret. Ett tecken på att jag, för första gången väldigt länge, varit i Sverige en lång period.

Det låter lite deprimerande faktiskt... Att vara mer van vid kyla än värme... Det är nog dags att vi vänder på det och bor i Sverige på sommaren och på varmare breddgrader på vintern.

Bjuder på en bild på mina underbara barn när dom busar i sängen. Eller ja, O busar. R är mest söt.

Det är svårt att vänja sig vid...

2010-05-12T22:06:00.002+02:00

... att inte ta på sig så mycket kläder. Jag vet ju att det är varmt och jag ser att solen skiner, och ändå är det så svårt att förstå att det faktiskt är sommar. De där byxorna och tröjorna som togs med lär inte bli använda många gånger. Och jag kan tänka mig att det är en hel del söta små R kläder som inte ens kommer lämna garderoben. Lite synd förstås. Ni ska se att den dagen jag sätter på mig och barnen tunna sommarkläder så kommer det vara kallt som tusan. Det är så det brukar fungera.

Det är också svårt att vänja sig vid att inte dricka vattnet i kranen. Första gången jag kom hem till Sverige efter att ha varit på Mallorca en säsong så blev jag nästan irriterad när jag öppnade mina föräldrars kylskåp och där inte fanns något vatten. Nu är det tvärt om. O blev måttligt road när jag ryckte den precis färdig gjorda vällingen ur händerna på honom. Flaskvatten var det ja!

Skadeglädje?

2010-05-11T21:31:00.002+02:00

Eller vad man nu ska kalla det.

N var så orolig för hur O skulle reagera när han såg honom igen. 3,5 veckor är länge för en 20 månaders. Lillflickan var ganska uppenbart att hon inte skulle känna igen honom, och att han knappt skulle känna igen henne.

O reagerade ungefär som jag trodde. Samtidigt som han var glad att träffa sin pappa tyckte han det var lite konstigt, och han var ganska så reserverad och lite blyg. Vi kom ganska sent på kvällen så det var inte direkt någon tid att umgås. N skulle dessutom jobba.
Morgonen efter var O ungefär likadan till en början. Efter en timma eller så skulle N gå ut för att hämta vagnen i bilen, han stängde dörren, och innan hissen hann komma hade O hunnit få ett sammanbrott och tårarna sprutade. Stackarn trodde väl att pappa skulle "lämna" honom igen. N kom direkt tillbaka och fick en väldigt lång och hård kram av sin son. Ju mer tårarna sprutade på O, desto bredare blev leendet på N. Han kände väl ungefär att "jippie, han älskar mig fortfarande lika mycket som innan".

Så ja, en liten annan betydelse av ordet skadeglädje kanske?!

Resan mot den långa semestern

2010-05-11T21:01:00.002+02:00

Ja visst kan detta inlägget bli långt. Men inte alls av de anledningarna jag trodde.

Mina föräldrar följde med oss till flygplatsen. Vi gick i god tid så att vi kunde vara bland de första att checka in och sedan ta en lunch innan jag och barnen gick igenom säkerhetskontrollen.
Man kanske skulle kunna tro att jag, som har flugit en hel del i mitt liv, skulle förstå att man var tvungen att checka in på maskinerna och sedan bara lämna in väskorna. Istället stod vi där som fån i säkert 20 minuter och var irriterade på att dom aldrig öppnade någon check in disk.
När vi väl fått biljetter och bagage och vagn lämnats dit det skulle var det för sent för oss att sätta oss ner och äta. Istället åt jag och barnen när vi gått igenom säkerhetskontrollen.

R hade jag i bärsjalen och O i en lånesulky, och så en ryggsäck på ryggen. Det gick väldigt bra, men så fort man behöver göra något annat, som att även få hämtat en tallrik med mat och barnstol och allt det där, i en full restaurang, ja då får man verkligen försöka pussla ihop det.

Direkt efter maten var det dags att gå på planet, vilket var ganska skönt. Dötid var något jag kunde klara mig utan! Vi satte oss på planet, det började rulla, och jag hann precis tänka att det var riktigt skönt att planet gick i tid för en gång skull.
"Mina damer och herrar, vi måste vänta med att lyfta eftersom en av våra motorer inte fungerar som den ska". Så klart, tänkte jag, så lätt ska det inte gå.
Skulle min man, N, varit med på planet så skulle han helt klart fått panik och antagligen försökt slå sönder ett fönster för att komma ur planet. Allt jag tänkte var "åh nej, nu kommer jag få ta i R i bärsjalen igen, packa ner sakerna i handbagaget, få av båda barnen ur flyget efter en lång väntan, vänta på nytt plan och börja om från början". Men nej, något var på min sida den där dagen, för efter bara några minuter lyfte vi.

Flygresan gick hur bra som helst. Knappt ett litet gnäll från lilla R, och bara glada miner från O. Jag skulle kunna flyga varje dag om dom skulle uppföra sig så bra. Stolt nickade jag både åt höger och vänster när alla berömde mina snälla barn när vi steg av planet.

Väl på Palma flygplats hittade jag snabbt en bagagevagn som jag kunde sätta O på, och R satt glatt i sjalen. Det enda som var jobbigt var väntan på bagaget. Alltid, alltid, alltid den där långa väntan... speciellt i Palma. Vid den här tidpunkten var O riktigt trött och tyckte inte alls det var kul. Han ville mest gråta och slänga sig på golvet. R var nöjd och somnade efter en stund, och utan bärsjalen vet jag inte hur jag skulle klara resan. Det enda som är svårt är förstås att lyfta O när han är ledsen.

När resväskan äntligen kommit såg jag fortfarande inte skymten av dubbelvagnen. Som vanligt vet man inte om den kommer på vanliga bandet eller special bandet, och som vanligt springer jag runt som en dåre för att få tag på den. Helt i onödan eftersom den tillslut kom på vanliga bandet. Som tur var stod ett snällt ungt par (med eget barn ska tilläggas) och väntade på mig så att dom kunde hjälpa mig att lyfta av vagnen, något jag aldrig skulle klara själv!

Allt som allt var resan smidigare än vad jag kunnat drömma om, och det var underbart att äntligen få se N igen! Jag lämnade alla alla sympati-blickar och "men gud, hur kan hon flyga på semester själv med två så små barn- blickar" efter mig och njöt av att vara på Mallorca igen.

Nu väntar en lång härlig semester! Ja, N ska ju jobba förstås, men bara på kvällarna, så vi har massor av familje tid, och det ska vi njuta av!

På väg

2010-05-08T12:59:00.002+02:00

Ja nu är vi på väg till flygplatsen. Nu ska jag flyga med två spädbarn, ett handbagage, en (eller två om dom inte låter mig ha övervikt) resväska och en dubbelvagn.
Jag kan tänka mig att inlägget efter detta kan bli lååångt...
Fortsättning följer.

Okej... ett till då.

2010-05-03T22:10:00.002+02:00

...för jag måste ju testa om det fungerar från min Iphone, vilket det verkar göra. Frågan är bara om det inte går att lägga in bilder från telefonen eller om det är jag som är oteknisk, hmmm.

Smygskriver...

2010-05-03T21:28:00.002+02:00

Jag är väldigt sugen på att börja blogga igen! Jag känner att jag skulle ha hur mycket som helst att skriva om just nu. Mestadels barn förstås, för mycket annat än barn blir det inte när man har två barn under två år.
Frågan är om jag kommer att känna att jag har tid att skriva. När barnen sover är jag ju helt slut. Och det finns inte en minut på dagen då båda barnen sover just nu. Därför smygskriver jag. Det kanske bara blir det här inlägget.

På lördag åker jag och barnen till Mallorca igen. N är redan där. Han har varit där i tre veckor redan, så jag har känt på livet som singel-mamma. Det har gått bra, men det är inget jag rekommenderar!
Vi har haft en underbar vinter här i Sverige men nu är det dags att åka och fylla på solförrådet. Det blir en kortare sväng denna gången, det ska bli skönt att komma dit när allt redan är öppnat och turist-redo, och ännu skönare att åka där i från innan allt stängs ner och blir till en spökstad igen.

Jag vet inte riktigt var jag ska börja när jag inte skrivit på så länge, så det får bli en liten kort presentation av mina barn just nu. Så får vi se om det kommer ett inlägg någon annan dag...

O är i en helt underbar ålder. Närmare bestämt 20 månader. Han pratar en massor, både hans egna språk som jag inte riktigt förstår (kan det vara kinesiska?! nog för att han är flerspråkig men...), och riktiga, mest svenska, ord. Han har avancerat till tre ords meningar nu och övar flitigt.
Humöret är det inget fel på, det kan ändras fort, men mestadels är han glad och sprallig. Han tycker fortfarande inte det är speciellt kul att sova, så nu sover jag med en unge på varje sida av mig. Även om det betyder att jag vaknar flera gånger per natt så är det ändå det sättet jag får sova mest.
Han älskar mat. Får han inte mat så äter han gärna jord eller något annat, eller leker att han äter. Enda anledningen till att han är helt normalviktig är att jag helt enkelt inte låter han äta varje gång han säger -macka -juice -mat -ost -glass... vilket han gör väldigt ofta!
Han är ett energi knippe och får sina utbrott då och då, men mest av allt är han snäll och gosig. Han blir aldrig arg när någon tar hans leksak och han är väldigt bra på att dela med sig (än så länge vill säga).
Han är en bra storebror.

Lilla R är så söt. Hon hade några skrikiga veckor, men nu tycker jag hon är mycket lugnare. Hon ler stort varje gång hon ser mig, så jag blir alldeles varm i hjärtat. Hon visar även tendenser till att bli en liten pratkvarn, som sin bror. Hon är drygt två månader nu.
I motsats till sin bror så har hon sovit bra från första dagen. Hon vaknar en eller två gånger per natt för att äta och somnar sedan med en gång.
Hon har hormonprickar i ansiktet (som förhoppningsvis försvinner snart), men är ändå så söt så man nästan dör.

Tänk att man kan vara så trött att man känner att man inte orkar med dagen, för att sedan få ett leende från ett av, eller båda, barnen som sedan vänder på allt och gör en till den lyckligaste personen i världen! Åh vad jag älskar min lilla familj!

En vecka...

2010-03-02T14:13:00.003+01:00

...gammal är min lilla flicka nu! Hon väntade snällt i magen tills jag sade till henne att hon fick titta ut. Det vill säga efter att alla sjuklingar i huset tillfrisknat. Förlossningen gick bra. Den gick mycket fortare den här gången, men var också mer smärtsam. Kanske för att jag inte tog ryggmärgsbedövning, eller kanske för att krystandet tog mycket längre tid den här gången. Jag hade säkert 6-7 krystvärkar i jämförelse till 2 sist. Usch, jag har verkligen respekt för dom som har krystvärkar i timmar. Det gör ONT!

Men världens sötaste, friskaste, piggaste lilla flicka kom ut, så vad gör lite smärta? Normal stor, nästan lika mycket hår som hennes bror hade vid födseln och väldigt lik storebror, åtminstone de första dagarna.

Vi åkte hem från sjukhuset dagen efter och både jag och lillan mådde bra. O tycker det är spännande och vill gärna komma och klappa och pilla på henne hela tiden. Förrutom när han är trött och gnällig, då vill han ha mamma för sig själv!

Nu när jag är tvåbarnsmor har jag inte tid att blogga.
Okej, det var en lögn, jag har än så länge lika mycket tid som innan eftersom lilla R sover mycket och N är ju hemma för det mesta han med.
Jag vill helt enkelt inte blogga mer. Jag trodde lusten skulle komma tillbaka, och jag har därför skrivit något inlägg då och då. Men lusten kom aldrig tillbaka, och med det så avslutar jag faktiskt bloggen. Lite sorgligt nästan eller hur?! Nej okej, kanske lite överdrivet...
Skulle jag fortsatt skriva så skulle jag ju ändå fått byta namn på bloggen. För nu har jag två barn, är gift och bor i radhus.

Jag är vuxen!

(Eller hur storebror)

Vill ut!

2010-02-04T21:36:00.002+01:00

Det är förstås omöjligt att säga om det handlar om dagar eller veckor nu. Men jag känner mig helt annorlunda. Igår kändes hela min kropp så annorlunda från innan att jag faktiskt blev lite stressad. Bebisens huvud är riktigt långt ner, alla rörelser där inne känns mycket mer, det känns som om hon försöker bryta sig ut från sidan av magen eller något. Det finns absolut inget bekvämt sätt att sitta eller ligga på längre, hur jag än gör så tar det i någonstans.

Antagligen blir jag extra stressad för att jag verkligen vill att hon i alla fall ska vänta till efter helgen. Och det gör hon ju säkert. Jag skulle inte alls bli förvånad om jag istället gick över tiden den här gången...

Mobil

2010-02-02T22:00:00.003+01:00

Jag har köpt en Iphone. Det trodde jag nog inte att jag skulle göra, men nu skaffade både jag och N abonnemang här och tyckte det var lika bra att passa på!
Överlyckliga kom vi hem för en vecka sedan med två splittrans nya Iphone 3Gs. Ns lycka är fortfarande total, min lycka varade i några minuter. Min fungerade nämligen inte.
Dagen efter åkte vi tillbaka till affären, jag tänkte väl att jag skulle få en ny telefon med en gång, jag hade ju faktiskt inte ens använt den. Men tji fick jag! Dom sade att dom måste skicka in den på service. Skulle det vara vilken annan mobil som helst så skulle jag fått en ny med en gång, men med Iphone gick det alltså inte. 2 veckor skulle jag få vänta.

Grrr.

Dom sade att dom skulle försöka skynda på dom och att det kanske kunde ta en vecka i stället. Imorgon har det gått en vecka, men jag har inga förhoppningar på att den kommer att vara klar.
Två saker ska hinnas med innan jag föder mitt andra barn. Jag ska gå på Ns spelning på lördag, och jag SKA ha min Iphone tillbaka...

Tvåspråkighet

2010-01-30T20:28:00.004+01:00

Det finns många myter om tvåspråkighet. Den vanligaste av alla hör man ganska ofta "ja, det är ju vanligt att dom börjar prata senare när dom är tvåspråkiga". Det är inte sant. Det har gjorts en hel del undersökningar i ämnet de senaste åren och det finns absolut ingenting som tyder på det.

O har börjat prata en hel del det senaste. Eller prata kanske är att överdriva, men han kan säga många ord nu i alla fall, och det ploppar upp nya var och varannan dag. Det är så roligt!
Han kan bland annat säga: mera (vilket används lite för ofta), mormor, morfar, hallå, hej då, mat, hans kusiners namn, bebis, auto (bil på holländska), pop (docka på holländska) och flera andra.

O är ett år och fem månader nu, så sen med talet tror jag i alla fall inte att han är! Han har heller inga problem att förstå svenska och holländska. För honom är det bara helt normalt att allt har två namn!

Ops

2010-01-28T20:00:00.002+01:00

Jag trodde faktiskt att jag inte hade några läsare kvar nu när jag knappt skrivit de senaste månaderna. Men nu gick jag in och tittade och såg att det faktiskt finns en hel del trogna läsare som går in och tittar efter inlägg varje dag.
Förlåt, jag ska försöka skärpa mig och skriva oftare!!!

Så nära!

2010-01-28T19:32:00.003+01:00

Min lilla pojk är underbar. Har är gosig, söt, rolig och även om han förstås är väldigt busig i bland, så är han väldigt, väldigt snäll!

Vi försöker gå till öppna förskolan de två dagarna i veckan som dom har öppet, O älskar att vara där! De flesta barnen tar saker från varandra, ska alltid ha det dom andra har och skriker och gråter när dom inte får det. Inget konstigt, bara så det brukar vara. Men O är väldigt sällan sådan. Han ger istället saker till andra barn. Om någon vill han hans docka så ber jag honom att hämta en annan docka och ge till det barnet, och det gör han så gärna.
Han är riktigt fascinerad av äldre barn just nu. Sist var där några pojkar på 3-4 år som man såg att han verkligen såg upp till. Han skulle hela tiden ge dom saker "taaaack" (som han säger om han får eller ger något), och ville gärna sitta bredvid och se vad dom gjorde.

Jag har också fått ett smakprov på hur det kommer vara när O måste dela min uppmärksamhet. När hans kompis kom till mig här om dagen, bara stod och höll fast sig vid mitt ben, så blev han så ledsen så att tårarna sprutade! Flera gånger om...
Vi får hoppas att han vänjer sig fort när bebisen kommer. Som tur är tycker han väldigt mycket om att hjälpa till med saker, så jag får försöka få honom att deltaga så mycket som möjligt.

Drygt 3 veckor kvar till den stora dagen. Mer eller mindre förstås. Jag känner mig nu enormt gravid! Det är svårt att få på sig skorna, det är svårt att sova, jag är trött hela tiden, mitt tålamod är väldigt mycket mindre än normalt och det känns som om jag inte göra något annat än att kissa. Ryggen värker och sammandragningarna kommer tätt.
Trots detta känns det som att jag lätt klarar några veckor till. Tiden går så fort och jag har nog fortfarande inte riktigt förstått att vi snart kommer att vara fyra.

Januari

2010-01-12T20:47:00.003+01:00

Jag är glad att det är januari. December var kul och vi hade det jättebra vid alla högtider, men nu är det skönt med lite mer vardagsliv igen.

O har börjat säga en hel del nya ord nu. Hans favoritord dock är "mera". Vilket vi får höra femtio miljoner gånger varje dag. Det säger han när han vill ha något eller göra något, och det är inte alltid lätt att veta vad det är.

Han älskar Teletubbies!!! Jag har hittat en 3,5 minuter lång teletubbies-sång på youtube, och vi har en dvd som han kan sitta i soffan och titta på i en halvtimma om det är så. Det är väldigt händigt om han är gnällig och jag måste få något annat gjort, att laga mat till exempel.

Gnäll har det varit ganska mycket de senaste dagarna, för det första är han nog lite rastlös. Det är svårt att vara ute så mycket som han vill nu när det är så kallt och öppna förskolan och allt det där har haft uppehåll. Dessutom är det massor av tänder som kommer ut.

Sover dåligt gör han fortfarande. Det har han gjort sedan vi kom hit. Han vaknar nu minst en gång per natt och vill då inte lägga sig ner i sin säng längre, utan sova bredvid oss. Det är ju okej nu, men när man får en bebis till blir det lite svårare. Vi ska försöka lite nya sov metoder nästa vecka. Vi ska byta rum och jag ska ligga i hans rum ett tag för att se om han kanske känner sig tryggare och somnar om bättre när han vet att jag är i närheten. Jag vill gärna ta till "snälla" metoder innan vi kanske måste testa något annat.

Magen växer och det är nu bara sex veckor kvar av graviditeten. Jag är redo! Tror jag... Ja, så redo man kan vara i alla fall. Jag ser verkligen fram emot det! Jag ska försöka få till en magbild snart igen.

N har jobbat hårt på att få igång sina shower här, och nu börjar bokningarna rulla in. Det ska bli jättekul att se dom på svenska scener. Jag får väl i och för sig inte se så många shower, jag får stanna hemma med lilleman. Men någon ska jag försöka få sett i alla fall!

Snart tillbaka

2010-01-11T21:59:00.001+01:00

Nu är det verkligen dags att jag skriver igen. Men jag är inte speciellt skrivsugen. Så jag väntar lite till...

Sista inlägget 2009

2009-12-28T22:04:00.003+01:00

Vi har haft en underbar jul! Alla fick vi fina klappar och O varit ett energiknippe som vanligt.

Jag förstår inte hur han kan hålla igång som han gör hela dagarna och ändå sova så dåligt som han gör på nätterna. Han vaknar fortfarande flera gånger per natt och har gjort det sedan vi kom till Sverige. Han vill gärna ligga bredvid mig i sängen nu, vilket han aldrig velat innan. Visst är det mysigt i bland, men vi har ju en till liten som kommer snart, och jag fasar för att han ska vara sådan när bebisen kommer också. Att ha alla i samma rum känns inte som något vinnande koncept.

O har ett riktigt temperament nu. Hans humör går upp och ner hela tiden. Ena stunden skrattar han och dansar runt och andra stunden ligger han på golvet och bankar och skriker. Det verkar vara ganska normalt i den här åldern vad jag förstår. Han lär sig ju så snabbt nu, han lär sig saker varje dag, men enligt honom ändå inte fort nog.
Det är i alla fall en underbar ålder!

Vi beslöt oss för att klippa honom ett par dagar innan jul, så nu är min lilla prins korthårig. Och ursöt! Nu ser han verkligen ut som den lilla pojken han är!

För övrigt börjar magen blir stor. Stor och tung! Bara åtta veckor kvar nu... tiden flyger i väg.

Imorgon åker vi till Holland för att fira nyår där. Vi ses i det nya året!

Syhörnan

2009-12-17T20:54:00.006+01:00

Gardin till lekrummet

Muddbyxor

Så jättemycket på syfronten har väl inte direkt hänt. 1 gardin och 3 par muddbyxor har jag gjort. Jag är verkligen en nybörjare, och mitt problem är att jag vill inte bli bra, jag vill vara bra. Med en gång. Jag vill slippa lära mig.
Men kul är det i alla fall, och jag har lärt mig mycket på varje sak jag sytt. Inget har blivit perfekt, men det har blivit bättre och bättre.

Igår ritade jag av ett mönster på ett par sparkbyxor som jag tänkte skulle bli nästa projekt, till bebisen, bara för att upptäcka att jag inte hade tillräckligt med tyg till det. Så nu måste jag bestämma om jag ska köpa mer tyg eller om jag först ska hitta ett nytt mönster, kanske på en klänning eller andra små byxor...

Det är i alla fall roligt att ha en hobby!

Min andra godbit...

2009-12-14T16:54:00.002+01:00

...finns här inne. Och gör sig påmind mest hela tiden. Jag har gått 30 veckor redan, har alltså bara 10 veckor kvar. Helt sjukt vad tiden går. När jag skriver 10 veckor pirrar det nästan lite i magen, det är ju ingenting! En vecka känns som en dag just nu...

Den här graviditeten har minst sagt varit annorlunda. Mest för att jag redan har en liten pojk här hemma. När det kommer till krämpor så är det tröttheten som varit värst. För visst kan lägga det till krämpor?! Jag var inte alls speciellt trött när jag väntade O. Inte i början, inte i slutet. Nu har jag varit trött från dag ett och mest hela tiden.

För övrigt är det tankarna som är väldigt annorlunda. Även om jag tänker mycket på den här bebisen och hur allt kommer att bli, så är det nog ändå en bråkdel av hur mycket jag tänkte på O. Man hinner inte filosofera så mycket den här gången. Sedan gläds och oroas man av olika saker den här gången.

Jag gläds åt hur kul det kommer att bli att se de små syskonen ihop, jag gläds över att hålla ett litet miniknyte i mina armar igen (för jag förstod aldrig att O var så där liten, jag tyckte bara det var otroligt att något så "stort" hade fått plats i min mage), jag ser fram emot att amma (ja, jag har glömt bort hur ont det gjorde i början, och hur jobbigt det kunde vara att ibland ha en liten igel fast vid sitt bröst i timmar).
Jag oroar mig över hur det ska gå för mamma-kära O att dela min uppmärksamhet. Jag oroar mig för hur man ska hinna med båda två, och jag undrar när man någonsin kommer att sova.

Nervositeten är också annorlunda den här gången. Sist var jag mest rädd för att jag inte skulle veta hur man tog hand om en liten bebis, att allt inte skulle komma så automatiskt som alla sade. Den här gången är jag mer rädd för att något ska gå fel vid förlossningen, eller att bebisen inte ska må bra av någon anledning.

Men mest av allt längtar jag. Jag längtar mer och mer för varje dag som går. Tio veckor...

En go' kaka!

2009-12-13T21:39:00.002+01:00

Här är vår underbart söta pepparkaka! Alldeles lagom till Lucia fick vi igång kameran. Nu kommer den gå varm ett bra tag framöver kan jag tänka.

Idag blev det lussefirande på morgonen och på eftermiddagen var vi hemma hos min moster, som varje år, och åt en massa julgodis och väntade spänt på att tomten skulle komma och hämta önskelistorna vi lämnat på verandan. Vilket han gjorde förstås. O tittade med stora ögon! Lite skeptisk verkade han allt, även om tomten inte var nära, så jag kan tänka mig att han blir lite rädd på julafton.
Det som förvånade mig mest av dagen var att hatten fick stanna på Os huvud. Han trivdes bra med den på, det var jag som tog av den då och då för att han inte skulle bli för varm.

Imorgon får han vara pepparkaka igen för då är det avslutning med utklädda barn och tomtenisse som kommer med klappar. Det ska bli kul!

Imorgon ska jag äntligen sätta in en magbild också!

Friska igen.

2009-12-09T22:18:00.003+01:00

Friska och krya igen. Någon timme efter sista inlägget spydde jag, och senare på natten spydde O. Det var dock allt. Jag mådde bra både innan och efter. O hade ju feber och var dålig ett par dagar, men någon magsjuka kändes det inte som det var. Konstigt.

O har sovit riktigt dåligt nu när han varit sjuk, och vaknat och bara skrikit flera gånger, länge. Jag har varit grymt trött. I natt sov han bättre, men jag känner att vi båda har lite sömn att ta igen!
Nu får han verkligen börja sova bättre. Han har ju vaknat flera gånger per natt sedan vi kom hit. Jag fasar för att han ska fortsätta med det när nästa bebis kommer. Men, det är ju ett tag kvar och det där med sömnen verkar gå i vågor hela tiden.

Jag är helt besatt av att sy redan. Än så länge har det blivit en gardin, två par byxor och jag håller nu på med ett tredje par. Sedan ska jag gå vidare till klänning eller sparkdräkt eller liknande tänkte jag.
Mycket tid att sy blir det förstås inte, men det är riktigt kul att sitta någon timma när O har gått och lagt sig. Kul med en hobby!

N har lämnat oss för Ungern i affärer ett par dagar. Jag tycker alltid det är lika tråkigt när vi är i från varandra. Som tur är så kommer han tillbaka till helgen igen, och alla dagar framöver i veckan är fullsmäckade!

Feberpojken

2009-12-05T20:03:00.002+01:00

På dagen i dag passade jag på att sova med O, i säkert två timmar. O sov ännu längre, vilket jag tyckte var skönt då eftersom han sovit väldigt lite på dagarna det sista.
Pigga och glada gick vi på kalas/ fest hos min bror. Tyvärr inte så länge. O blev gnälligare och gnälligare och varmare och varmare. Jag tänkte först att det var för att det var mycket folk och varmt i lägenheten, men det visade sig snart att han hade fått feber. Bara att vandra hem. Skönt att vi bor precis bredvid.

Så nu efter lite medicin och välling sover O och jag sitter här, för en gång skull väldigt pigg, och funderar på vad jag ska göra.
Jag ska nog försöka sy klart de där muddbyxorna jag håller på med. Jag har kommit så långt att det ser ut som ett par byxor, vilket jag många gånger på vägen inte trodde de skulle göra, men nu har jag muddar vid benen och i midjan kvar. Vet inte riktigt hur man ska göra, och dessutom skulle jag behöva O som modell, men det får gå ändå. Jag har räknat hela tiden med att de första byxorna mer görs för att läras, och kanske inte att bäras. Oj då, nu kom jag i julklapps-rims-stämning också.

Och apropå jul så står första julskinkan på bordet. Det bästa med hela julbordet. Nam nam vad gott det är!!!

Jag vet inte hur länge sedan det var jag tog några kort nu. Vi behöver köpa laddningsbara batteri till kameran eftersom vi missade att ta med det. Och det har förstås inte blivit gjort. Nästa vecka lovar jag att det kommer lite bilder. På O. På stora magen. Och förhoppningsvis på lite saker jag sytt.

Skriver varför jag inte skriver...

2009-12-02T22:20:00.003+01:00

Det är inte ens så att jag inte vill skriva i bloggen, eller att jag inte har något att skriva. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst. Jag orkar bara inte. Jag är trött. Väldigt, väldigt trött.

Det märks att jag börjar bli större nu, att magen växer. Kroppen blir fort trött och gör ont utan att jag ansträngt mig speciellt mycket. Jag tar inte längre några promenader, jag får alldeles för ont i ryggen. Jag försöker lyfta O så lite som möjligt, men det verkar inte spela någon roll. När kvällen närmar sig värker både rygg och ben.

Men jag ska inte klaga, det kommer ju något underbart utav det hela i slutändan, och det går fort nu. Jag skriver det bara för att förklara varför jag inte orkar blogga. Jag är helt slut när jag lagt O. Dessutom har han sovit ganska så dåligt ändå sedan vi kom hit. Han vaknar allt mellan en och fyra gånger per natt. Ibland somnar han om direkt men ibland vägrar han och vill bara somna om han får sova bredvid mig. Jag vill inte vänja honom vid att sova i vår säng, men samtidigt orkar jag inte bråka hur mycket som helst på natten.

Dagarna är underbara. Vi hittar på en massor hela tiden och det blir inte många lugna stunder. O älskar verkligen sitt liv här. Vi har börjat gå till öppna förskolan också, och det är väldigt populärt! Det är bra att han kan leka med andra barn. Okej, han leker kanske inte så mycket med andra barn, i den åldern leker dom ju mest själva. Men det är viktigt med lite samspel med andra barn, och det är kul att se hur han reagerar i olika situationer.

Igår var jag iväg och köpte tyger! Jag värmde upp lite genom att sy en enkel gardin till lekrummet. Nu har jag alltså tänkt börja med barnkläder. Jag har tyger och jag har mönster. Massor av mönster. Men jag har inte sytt något sedan högstadiet (vill inte berätta hur många år sedan det är...) och även om jag läser instruktionerna till de allra lättaste mönster är det som att läsa arabiska för mig. Jag förstår ingenting!
Men jag är laddad, och jag ska!!!

Men det är ju kul!

2009-11-25T22:07:00.002+01:00

Att shoppa alltså! Så vi fortsätter...

Idag blev det en liggdel till vagnen som vi hittade på blocket. Lite solblekt på, men den var billig och fin annars. Man använder den ju inte så länge.
Sedan blev det en tur till Ikea. Ikea är bra! Nu har vi äntligen ett långt bra bord där vi kan ha våra datorer och där jag har tänkt att sätta symaskinen.

Jag ska nämligen börja sy har jag tänkt mig. Jag har sagt länge att om jag får en flicka ska jag börja sy. Jag kan nämligen inte sy, och tänker att små klänningar måste väl vara det lättaste att börja med?
Jag behöver en hobby och har velat ta upp syningen länge. Jag älskade det i skolan men det var förstås länge sedan och nu kommer jag inte ihåg hur man gör.

Nu behöver jag lite peppning, och framför allt råd. Vi kan ju börja med det enkla; Var får jag tag på barnmönster, och fina tyger? Åh vad jag är sugen att sätta igång!

Nya hjul

2009-11-21T21:20:00.004+01:00

Japp, nya hjul har vi fått, allihopa. Eller köpt rättare sagt.

O och bebisen i magen har fått en ny vagn, en syskonvagn. Jag har tittat på blocket ett bra tag då jag tänkt köpa en begagnad, och har hittat en del bra vagnar men det har inte blivit något köp av olika anledningar. För några dagar sedan var vi inne i stan och tittade i ett par affärer på vagnar, mest för att kunna se lite modeller innan vi bestämde oss. Då hittade vi en babytravel som det var rea på, på Babyproffsen. Så den blev det. En röd, jättefin. Vi köpte inte till någon liggdel, men hoppas att vi kan hitta det på blocket i stället. Det är ju ingen brådska direkt.

Jag och O har dessutom köpt en bil. Det blev ingen Volvo, som vi från början tittat på. Det kanske inte är bra att bli för svensk för snabbt... Det blev en Mercedes istället. En begagnad men i jättefint skick.
Jag är glad, men N är överlycklig. Då och då kommer han med en dålig förklaring om varför han måste gå ut, och så sätter han sig bakom ratten eller står och tittar på bilen, och ögonen glänser.

Nu får det vara färdig spenderat. Det känns som om vi inte gjort annat än att spendera pengar sedan vi kom till Sverige. Nu blir det nudlar och blodpudding resten av månaden (not).

Svin svårt!

2009-11-19T21:22:00.002+01:00

Det tog mig lång tid att bestämma om jag skulle vaccinera mig för svininfluensan eller inte. N förstod inte riktigt varför. Han tror mycket på mediciner och läkare. Jag däremot är lite mer skeptisk.

Eftersom man knappt får använda nässpray utan att rådfråga en doktor när man är gravid så känns det minst sagt lite konstigt att spruta in ett vaccin man inte vet så mycket om. Det jag är rädd för är ju förstås att jag ska skada min bebis på något sätt. Och det finns ju ingen som kan bevisa att vaccinet är helt säkert, inga bebisar har väl fötts ännu, av de vars mammor har tagit sprutan.
Jag kunde bara se löpsedeln framför mig. "För x månader sedan rekommenderades gravida att ta vaccinet, nu har tusentals bebisar fötts med en arm och tre ögon".
Okej, riktigt så skulle det kanske inte bli, men som sagt, lite orolig är jag.

Tillslut bestämde jag mig i alla fall att göra det som kändes mest säkert, och det var att ta sprutan. Det kändes bra att få det gjort, att slippa tänka på det mera.

Men då inte fick jag sluta fundera inte. Ungefär i samma veva ändrades rekommendationerna igen och nu var jag, eller vi förstås, tvungna att bestämma om O skulle få vaccinet han med. Grrr, jag hade hoppats på att slippa ta det valet.
Nu har vi i alla fall bestämt oss, och det får bli en spruta för stackars O också. Imorgon hoppas vi på, så att vi får det gjort så fort som möjligt.

Ibland är det jobbigt att vara mamma. Det är mycket lättare att ta beslut när det kommer till en själv. När det handlar om ens barn blir det genast så mycket svårare!

Riga

2009-11-18T20:24:00.003+01:00

Det var härligt med en liten mini semester. Kul att komma till ett nytt land och se ett nytt ställe.
Konstigt var det att vara på en sådan där båt utan att jobba. Vi har ju arbetat på sådana båtar många år förrut, bland annat med samma företag men då till Tallinn.

Semestern bestod av mat, promenader och shopping. Och mera mat. Vi var så trötta varje kväll så vi stupade i säng tidigt. O var på bra humör och det gick väldigt bra med honom trots att han fick sitta i vagnen mycket, vilket han inte tycker om just nu.

Ett par dagar i Riga räcker definitivt. Vi hann med att göra det vi ville och kände att vi fått se allt. Vi trodde nog att det skulle vara bra mycket billigare, men vi fyndade lite på den stora marknaden i alla fall. Inte lyckades vi pricka in någon speciellt bra restaurang heller, men så kan det ju lätt bli var man än går om man inte fått några tips.

Vi hade i alla fall roligt och var glada att vi åkte. Riktigt skönt var det också att komma hem. Som alltid, borta bra men hemma bäst!

Vad ska ni göra i helgen?

2009-11-13T20:54:00.003+01:00

Nu har N varit här i en vecka. Vi har varit här runt huset en hel dag tror jag, resten av dagarna har vi åkt runt överallt och ingenstans.

Jag sade till N att vi skulle hitta på något kul i helgen, kanske bjuda hit lite vänner eller så. Han sade "eller åka till Riga". Så nu ska vi till Riga. Imorgon. Mamma och pappa skulle åka i några dagar, med båten från Stockholm, så vi hoppade på deras resa.
Det ska bli jätteroligt. Det var längesedan vi åkte någonstans, i alla fall bara för semester och inte att hälsa på familj på olika ställen. Och det lär väl dröja länge tills vi kan göra det nästa gång.

Väskan är packad och klar och jag ska försöka komma i säng tidigt eftersom vi ska upp i ottan. Problem att somna har jag inte ofta nu för tiden!
Tisdag kväll är jag tillbaka, så vi "ses" väl på onsdag.

Skräck-skrik

2009-11-12T20:51:00.003+01:00

Vi trivs alltså bra med vårt Svensson liv just nu. Gladast av alla är nog ändå O. Han har ju mer plats att röra på sig här hemma, mer platser att åka eller gå till och mycket mer folk att träffa. Han är mycket nöjdare och gladare än vad han var på Mallorca.

Enda gången han inte varit glad var när han vaknade en natt, första natten N var här. Han skrek helt hysteriskt. Det var ett slags skrik vi aldrig hört från honom förrut och vi förstod inte riktigt vad det var som vad fel. Att han hade ont var tydligt. Skriket var någon blandning av smärta och skräck. Usch.

Först tänkte vi att han kanske skadat benen på något sätt i spjälsängen eftersom han blev jättearg när vi försökte röra vid hans ben. Men vi märkte snart att det inte var det. Sedan tänkte vi att det var något med magen. Som man alltid tror när man inte riktigt vet vad som händer. Men sedan, mitt i ett skrik, så såg vi den. Den stora, hemska, hörntanden!
Oj vad lättade vi blev när vi såg den, det känns ju så mycket bättre att veta vad det är, och veta att man kan göra något av det.

Efter lite medicin och bedövningssalva så mådde han genast bättre. Det blev dock två nätter med ganska lite sömn, smärtan kom förstås tillbaka. Jag hade inte funderat på några hörntänder då han ännu bara har två tänder där nere, och visst brukar man få fyra där först.
Dagen efter såg vi dock att en tand där nere höll på att komma upp samtidigt.

Dumma tänder!

Back on the net

2009-11-10T21:33:00.002+01:00

Nu har vi äntligen skaffat internet så nu kan jag börja skriva i bloggen igen, och börja läsa era bloggar dessutom! Konstigt hur beroende man blir av internet.

Dessutom har jag sålt min minipc i dag, jag har haft den i ett år ungefär och var riktigt trött på att arbeta med Linux. Nu har jag köpt en mycket bättre dator. Fortfarande en mini dator vilket jag trivs bra med, men med större skärm och windows och mycket annat som är bättre.
Jag är överlycklig, älskar att få nya saker att leka med!!!

Idag blir det mest att installera program och titta runt på datorn, men snart ska jag skriva och berätta hur vi har det!

Aj då!

2009-11-03T20:16:00.003+01:00

I morse bestämde sig O för att gå ner för uppfarten när jag hämtade vagnen. Det var ingen bra idé. Inte bara för att uppfarten är lite brant, utan för att det är svårt att gå med stor overall och stövlar. Det slutade med ett fall pladask på ansiktet.
Det tog 3 sekunder, så där när man står fryst på sitt ställe och bara undrar "slog han sig eller inte", och så kom tårarna.

Min stackars lilla pojk, flera revor på näsan, och helt röd och svullen blev den. Viking som han är så grät han i några minuter och sedan var det bra. Men det blev en riktigt gnällig dag. Mycket gråt och han ville bli buren hela dagen. Jag är helt slut nu. Men det får man ta, det är honom det är synd om!

Första synliga skadan. Så här glad var han alltså inte hela dagen...

Home sweet home

2009-11-01T19:39:00.003+01:00

Jag har kommit bort från bloggningen litegrand nu när jag är här. Det finns ju så mycket annat att göra!
Huset är i alla fall stort sätt klart, jag har fixat lite varje dag. Jag har fixat lite och pappa mycket ska jag kanske säga. Det börjar kännas riktigt bra nu och det är redo att flyttas in i. Det saknas fortfarande gardiner, mattor, dukar och sånt som gör det riktigt hemtrevligt. Och det som saknas mest är förstås min man! N kommer på onsdag eller torsdag och då flyttar vi in, ska bli så kul. Sedan blir det turer till Ullared, Ikea och lite till för att få det så hemtrevligt som möjligt.
Ett internet modem behövs också fixas, annars lär det ju bli ännu fler dagar mellan bloggningarna.

Imorgon ska jag och O testa på öppna förskolan för första gången. Det kommer han nog tycka är jätteroligt. Nya leksaker och en massa barn runt om sig, det kan inte bli bättre.
Nu blir det att slappa i soffan framför svensk tv.

Vi är familjen Svensson!

2009-10-28T22:17:00.003+01:00

O är glad att vara i Sverige. Så glad att han inte vill missa något och därför knappt sover på dagarna... Två dagar har han hoppat över det helt. Jag vet inte hur han orkar.

Idag har jag fått nycklarna till vårt hus där vi ska bo. Vi ska bli så där härligt svenska. Bo i radhus, ha en son och snart en dotter, antagligen köpa volvo. Fika hela dagarna, bara dricka vin på helgen (okej inget vin för mig förstås), lägga oss klockan tio på vardagskvällarna... Aaahhh, familjen Svensson.
Lite överdriver jag förstås. Några riktiga Svensson kommer vi nog aldrig att bli. Vi får försöka ta det bästa från båda världar i stället.

Det som avslöjar vårt försök att likna Svensson familjen är väl framför allt att vi inte vet hur länge vi ska stanna. Ett halvår blir det i alla fall... Vi får se vad som händer... Vi tar det som det kommer, precis som vi alltid gör... Och det är underbart!

Just nu ska vi bara njuta!

Nu är vi framme

2009-10-25T19:35:00.002+01:00

Resan gick jättebra. Skönt att landa redan 12.30 så att man har hela dagen framför sig. Huset var förstås fullt med Os två kusiner, morbröder och respektive. Och hans mormor och morfar förstås, för vi börjar med att bo hos dom i en vecka eller så.

O var överlycklig att ha en massa folk runt om sig och så mycket plats att röra sig på. Han sov inte en blund på hela dagen! Det måste värka i de små benen, men nu ligger han och sover och förhoppningsvis sover han som en stock i natt.

Jag är dödstrött jag med. Klockan är bara halv nio. Fast egentligen är den ju halv tio, och då kanske man får gå lägga sig efter en lång dag? Hur länge får man köra med det där förresten "egentligen är ju klocka..." Jag tror jag kör med det i dag i alla fall, så ställer jag om mig på riktigt imorgon.
Fast det förstås, om O skulle vakna till exempel klockan sex så är det ju skönt att kunna säga till sig själv att "egentligen är ju klockan sju"...

Wish me luck!

2009-10-24T21:31:00.003+02:00

Idag "råkade" jag höra någon som pratade om att klockan går tillbaka en timma i natt. Varför har jag aldrig koll på sådant?
Skulle jag inte hört det så skulle åtminstone bara vara en timma tidig på flygplatsen, det är ju bättre än tvärtom.
Gissa om jag är glad att det är just i natt man vrider tillbaka klockan. Eftersom jag måste gå upp klockan fyra!

Imorgon bär det alltså iväg. Vi fick inget direktflyg den här gången, men det blir bara en timma stopp i Berlin, så det är inte så farligt i alla fall. Jag behöver inte hämta ut väskor eller så i Berlin, vilket är skönt, men jag blir ändå alltid orolig att första flyget ska bli lite försenat och att dom inte hinner lasta på väskorna på andra planet i tid. Det skulle inte vara första gången mina väskor inte når Göteborg samtidigt som mig...

Hej då Mallorca!

Färdig!

2009-10-23T21:42:00.002+02:00

Nu är allt klart. Allt jag kan packa i huset är packat, endast vår resväska och Os leksaker får vänta tills imorgon kväll. Och allt jag kan städa är städat. Åh vad det är skönt att vara klar. Jag har nog aldrig varit så här förberedd med saker, normalt står jag med i stort sätt allt kvar sista dagen. Jag kanske börjar bli vuxen ändå!

Nu värker min kropp så att jag nästan gråter. Inte på grund av städning och packning utan av att jag promenerat lite mer än normalt idag. Aj, aj, aj!
För varje timma som går gör det ondare och ondare och nu gör det så ont så att det bränner. I ryggen, höfterna och ner mot benen. Tänk vad mycket pina man ska stå ut med för att få en liten bebis, precis som att man måste bevisa att man är tuff nog att klara att vara mamma.

Satelliten fungerar inte efter gårdagens storm och boken är utläst, men det kanske är bra, då kommer jag nog i säng tidigt i dag.
En dag kvar!!!

Höst

2009-10-21T21:50:00.003+02:00

Nu är det höst på Mallorca. På riktigt. Inte bara i dag för att det regnar och blåser ute, utan även de fina dagarna. Det är kyligt i vinden och kallt på nätterna. Jag är glad att jag har en liten fleecetröja här, annars skulle inte O haft något att ha på sig.

Vad jag förstår är det redan vinter i Sverige, vilket betyder att jag i alla fall fick en vecka höst i år. Det kan räcka!

Nu är det bara tre dagar kvar innan vi byter denna ö mot en annan. Jag är glad att jag packat så mycket innan. I dag flyttade vi allt som är packat, och det är faktiskt inte så mycket kvar. Så nu kan jag lugnt packa det sista och fixa med lite grovstädning innan vi åker. En hel del städning får lämnas till N eftersom han åker en vecka efter mig och O. Han får äran att köra upp med bilen igen... Det är långt!

Nu ska jag läsa. Jag håller på med en bok som jag väldigt gärna vill bli klar med innan jag åker så att jag slipper ta med den.

Här kommer det

2009-10-19T22:41:00.003+02:00

Jag hade rätt, N hade fel.
Den galna restaurang tanten hade rätt, majoriteten (om än inte stor) av er hade fel.

Det var underbart med ultraljud. En söt liten sprattlig bebis visade sig där inne, och allt syntes tydligt och klart. Jag njöt av varje sekund.
I slutet frågade doktorn om vi vill veta kön. Jag blev förvånad att han ens frågade, normalt tar ju alla reda på det här. När vi var på sjukhuset på väg att föda O frågade dom säkert fem gånger, då dom fyllde i papper, om det skulle bli en pojke eller flicka. Och dessutom vad han skulle heta. När vi sade att vi inte bestämt namn tyckte dom vi var helt knäppa.
Vi ville ju förstås veta! Jag försökte titta efter en liten snopp under hela ultraljudet, men såg ingen. Det sista jag sagt till N innan vi gick in var att även om jag sagt hela tiden att jag tror det är en tjej, så skulle jag bli mer förvånad om det faktiskt är det.
Och det blev jag. Både jag och N var jätteförvånade och överlyckliga.

Det är en liten flicka som väntar där inne! Tänk, en storebror och en lillasyster... Underbart!

It's a...

2009-10-19T12:56:00.000+02:00

Nu vet vi!

Men ni får vänta lite till...

Min pojk!

2009-10-18T21:05:00.003+02:00

Och så lite uppdateringar om min pojke. Det största som hänt under veckan är att han nu går obehindrat. En morgon märkte jag med en gång att något med hans steg hade ändrats. Han har ju gått länge nu, men bara litegrand här hemma och knappt någonting utomhus. Den här morgonen, för fyra dagar sedan, gick han snabbt och lätt. Jag tror han lyfter lite mer på knäna nu och då går det fortare, jag tror det är det som saknats, han har inte tyckt att det gått fort nog innan.
Han fortsatte att gå hela dagen, inne som ute, och har gjort det sedan dess. Han är överlycklig och skiter nu fullständigt i var jag och N är. Han ska ut på äventyr! Vem som helst får följa med, och vill ingen följa med går han gärna själv.

Han kan härma lejonet, grisen, kossan, musen, hästen, åsnan och klockan (och säkert ett par till jag glömt). Han säger mamma, pappa, hej, titta, tack, där. Och tittut och kallt, även om det inte riktigt låter rätt.
Han vinkar, gör slängpuss, high five, visar att han är stark och gör rörelser till sånger.
Ja, han lär sig nya saker varje dag! Det är helt otroligt hur fort det går nu.

Är det något han förstår på svenska så räcker det att N säger det på holländska en gång så förstår han det också sedan. Och tvärtom. Han förstår verkligen massor. Jag kan be honom hämta saker, eller göra saker, eller fråga om vi ska göra något, och han förstår med en gång.

Han babblar en massa, har långa konversationer då han tittar på oss precis som att "hallå, förstår du vad jag säger eller", vilket vi inte gör, men gulligt är det.
Han tar fortfarande upp telefoner, eller låtsas att saker är telefoner, eller använder handen som telefon och börjar prata. Han pratar, fnissar, gnäller och ojar sig. Undra just om det är så vi ser ut när vi pratar i telefon.

Jag vet inte om han direkt har någon favorit leksak. Böcker älskar han fortfarande, och det är det som gör han lugn. Annars tycker han mycket om att sätta saker i varandra, eller banka i kastruller. Eller göra ALLT man inte får göra!

För övrigt har han ett väldigt temperament. Han vet verkligen vad han vill. Kan han röra sig fritt är han överlycklig. Hemma är han ofta klängig och lite gnällig. Han är lite blyg när han möter nya folk, men det går oftast över efter några minuter. Han charmar alla, vinkar glatt åt alla i affären och älskar att busa.

Helst enkelt underbar...

Snart, snart!

2009-10-18T20:47:00.002+02:00

Jag vet att jag lovade en magbild. Jag bad N ta en i dag, tre dagar sent, och nu när jag tittar på den ser jag att den är så suddig att den knappt är värd att sätta upp här. Den är tagen med mobilen, inomhus, i för lite ljus och för långt ifrån. Riktigt dålig alltså. Men jag bestämde mig för att sätta ut den ändå, för ska jag vänta att ta en till så hinner det säkert gå två veckor innan jag kommer ihåg. Storleken på magen syns ju i alla fall, och det är huvudsaken.

Jag vet inte ens om jag ska skriva v. 21+, eller om jag faktiskt precis avslutat 22 veckor. Hmm. Det spelar ingen roll, för i morgon är det efterlängtade ultraljudet, och då får jag säkert ett mer exakt datum (som jag ska försöka komma ihåg). Beräknad födelsedatum jag har just nu är 28e februari efter min uträkning och 23e efter barnmorskans.

Nu har ni bara några timmar på er att rösta här vid sidan om, om ni tror det är en pojke eller flicka, för imorgon vet vi!!!

Tillbaka

2009-10-16T12:52:00.002+02:00

Nu är det väl dags för ett nytt inlägg. Jag skriver nästan bara på kvällarna då O lagt sig, och händer det mot förmodan något på kvällen så blir det inget inlägg. Som igår till exempel när kompis S var här på kvällen. Eller dagen innan, då N hade en ledig kväll och vi gick till vår favorit thai restaurang för en avskeds middag med Lilla L och hans föräldrar. Nu har dom flyttat till Tyskland (lycka till med allt!), men vi hoppas vi kan mötas upp någon gång i vinter.

O har dessutom blivit förkyld och har sovit dåligt vissa nätter. Han hostar och snorar men han har ingen feber och han är pigg annars, så det är skönt. Jag antar att det bara är att vänja sig vid förkylningar nu när hösten är på intåg. Eller är det vintern som är på intåg kanske?!

Här är det hösten i alla fall, det är kyligt på nätterna och molnen och vinden kommer och går. Det är fortfarande fint för det mesta men graderna går långsamt ner. Det är kanske bra för oss, så att vi vänjer oss.

Jag tror minsann att det är två veckor sedan sista magbilden också. Jag ska försöka få till en bild lite senare. Nu sover O och jag tänkte göra det samma!

Packa

2009-10-12T20:50:00.003+02:00

Nu är det två veckor kvar till flytten. Knappt. Nu börjar det kännas som om jag har en del att göra, en del att packa. Och ändå vet jag inte direkt var jag ska börja. Jag försöker göra lite då och då istället för allt i slutet i alla fall. Min kropp, eller min rygg rättare sagt, klarar inte av det just nu. Och det är ju inte jättelätt att få saker gjort med lilla energi knippet här.

Lilla L och hans föräldrar (mest hans föräldrar skulle jag tro) bestämde sig igår för att flytta och flyga iväg här i från på torsdag. Vilket ger dom ca tre dagar att packa på. Klarar dom det så ska jag nog klara två veckor minsann!

Trots att det bara är två veckor kvar så har jag tråkigt. Jag räknar minuterna. Det gör N med. Det är så vi fungerar, att vänta och planera inför något är inte vår grej. Har vi bestämt oss vill vi göra det med en gång!

O skrämmer man inte lätt!

2009-10-09T22:23:00.002+02:00

Efter en vecka med fint väder var det dags för storm igen. Det var en rejäl sådan med hällregn, och åska som var så högljud att det skar i kroppen. Efter ett tag kom det en iskall fläkt och så började hagelbollarna ramla ner igen. Efter en timma eller så var stormen bortblåst, och det ser ut som om det var allt för denna gången. I morgon ska det vara fint väder igen.

Det som förvånade mig mest var att O inte blev rädd för åskan. Själva hoppade vi fem meter upp i luften vissa gånger, O tittade mest på mig för att försäkra sig att det inte var något farligt, och så var det bra med det. Han är verkligen inte lättskrämd!

I natt sov vi dåligt allihopa. Jag fick sova bredvid O och han vände och vred hela natten. Så trötta har vi varit idag. O sov två gånger på dagen, vilket han inte brukar göra längre, men det var ingen bra idé. Det tog mig över en timma att få honom att somna på kvällen. Han stupade till slut halv tio, och nu en timma senare håller jag på att göra det samma. Inga mer sena eftermiddags sovstunder för O! (Eller mig).

Tävling

2009-10-08T20:51:00.002+02:00

O älskar fortfarande att läsa, och är det något jag önskar han hade mer av så är det böcker!
Eftersom O älskar böcker och älskar Alfons Åberg som han har på sin body, så passar den här tävlingen oss utmärkt!

”Jag är med och tävlar hos Carolina om ett Alfons Åberg-bokpaket från Pappaprylar! Var med och tävla du också!”

Oohh

2009-10-08T20:35:00.003+02:00

I eftermiddag, eller ikväll om ni frågar min mamma eftersom det var från sextiden ungefär, har jag haft massor av sammandragningar. Det har hållit på i ett par veckor nu, men det har varit 5-10 per dag. Idag kom den ena efter den andra och jag hade mer än tio styckna på en halvtimma. Det kändes inte bra. Jag har inte gjort mer än vanligt idag, och det är alldeles för tidigt i graviditeten för att ha så många.

Vid förra graviditeten hade jag också mycket sammandragningar men det började lite senare. Jag fick äta tabletter för att hålla nere dom och sista tiden blev jag tillsagt att inte göra någonting, inga promenader, ingen städning, inga lyft, ingenting.
Och det är nog mest det som skrämmer mig, att dom ska säga det denna gången också, och kanske ännu tidigare än sist. Hur skulle det fungera med en ett-åring hemma?!

Nu blir det soffan och glass som gäller, och så hoppas jag att sammandragningarna lugnar ner!

Inte vår, utan sommar!

2009-10-07T21:29:00.004+02:00

Idag tog jag förnuftet till fånga och insåg att det faktiskt är sommar här. Så idag grävde jag upp badkläderna igen och tog en promenad med O till stranden.

O var helt salig och kröp runt och badade och plaskade. Jag har inte sett han så lycklig på länge! Jag måste säga att jag till och med njöt av sommarvärmen. Jag hade inte tänkt att bada, men jag fick en stor, blöt och sandig kram av O så det var bara att hoppa i. Och det var skönt!

Nu ska ni se att det blir höst imorgon igen, nu när jag fått sommarkänslan tillbaka.

Jag var bara tvungen

2009-10-06T21:26:00.003+02:00

Allt såndant där skrock snack om det är en pojke eller flicka i magen tycker jag är ganska meninglöst.
Det är en pojke om; din bebis hjärta slår med mindre än 140 slag/minut, du bär magen "framåt", du gör en pendel av din vigselring och en bit tråd, hänger den över magen och den svänger i cirklar.
Det är en flicka om; du är rund runtom, inte bara framåt, du var illamående de första tre månaderna, du sover på höger sida.

Men när jag fick ett mail från babycenter och det stod att dom har ett test som bygger på vetenskaplig fakta... ja, då måste man ju helt enkelt testa! Gissa vad svaret blev?!

"Det är svårt att säga! Baserat på dina svar, så visar forskningen att chansen är lika stor att du får en pojke som att du får en flicka."

Ja, vad ska man säga? Jag tror dom har rätt. Bra test det där...
Är du gravid och vill testa så kan du gå in här.
Vill du läsa mer om skrock och folktro kan du gå in här.

Bilden är lånad från babycenters hemsida.

Framsteg

2009-10-06T21:22:00.002+02:00

Ja, idag har O gjort ett stort framsteg. Han har förstått det där med att han även kan ställa sig upp från sittande, att han inte måste dra sig upp med hjälp av saker. Duktig pojke!

Efter 3-4 dagar då han i stort sätt slutade gå helt och hållet, så har han sedan gått desto mer. De senaste dagarna har han gått lite mer än att krypa till och med. Helst vill han krypa eller hålla i någon om vi är utomhus, att gå med skor är ju inte lika lätt och därför inte lika populärt. Har han bråttom någonstans väljer han också att krypa än så länge.

Men nu, när han kan ställa sig upp själv, kommer det nog gå fort!

Tävling

2009-10-05T21:54:00.001+02:00

"Jag vill vinna ett presentkort värt 500kr från Barnens Gruva hos Tant Ulrika!"

Dumt!

2009-10-05T20:58:00.003+02:00

Jag är glad att det är höst. Det är mysigt att ha jeans på sig efter en lång, het sommar. Jag har längtat efter långbyxor, filtar och varm ckoklad.

Så här går jag runt i jeans mest varje dag. Och det är inte bra. För det är varmt igen. Mornarna är härliga och lite kyliga med 18-19 grader men sedan stiger temperaturen för varje timma som går, och när eftermiddagen är här med sina 28 grader (och det i skuggan förstås) så går jag fortfarande runt i mina jeans. Och svettas!

Så jag som längtat efter att frysa litegrand går nu runt och svettas lika mycket som när det var 35 grader och jag gick runt med sommarkläder.
Jag borde lära mig, men det gör jag inte, och imorgon kommer jag mycket troligt gå runt och svettas i mina jeans igen!

Mini-me?

2009-10-04T22:06:00.004+02:00

Halva tiden har gått redan! Helt otroligt hur fort tiden går. Om ca 20 veckor har vi en till bebis. 2 barns mamma. Oj, oj, oj.
Det jag tycker är mest spännande att tänka på är om O och bebisen kommer att vara lika. Både till sättet och utseendet.

Om det blir en pojk, kommer det bli en kopia av O? Alltså en "mammas pojke" som ser precis ut som sin pappa?
Och om det blir en flicka, blir det då tvärtom, en "pappas flicka" som ser precis ut som mamma?
Eller kommer hon också vara lik pojkarna i familjen?

Blir det jag, N och två mini-N? Bara att vänta och se.

Tävling -Barnens gruva

2009-10-03T21:07:00.002+02:00

När nästa bebis kommer så vill jag verkligen testa bärsjal. Bärsele fugerade inte alls för mig och jag hade mycket ont i axlar och rygg vad jag än gjorde i början. Så nu är jag med på en tävling och hoppas jag vinner så att jag kan vinna en bärsjal!

Jag är med och tävlar om ett presentkort á 500kr
från Barnens Gruva hos Hanna Of Sweden!
Var med och tävla HÄR du oxå!

Är det helg?

2009-10-03T20:32:00.002+02:00

Vad betyder lördag kväll för er?
Mys med familjen? Kanske med några vänner som är över, lite gott vin och lyxig mat?

Som bekant så är alla kvällar i veckan i stort sätt likadana för oss. N jobbar varje kväll och jag och O är hemma. Ikväll såg det faktiskt ut som om N skulle bli ledig, så vi planerade att gå ut och äta på restaurang och mysa. Men han blev inringd och fick jobba i alla fall. Och O somnade redan klockan sju då han bara sovit 45 minuter på dagen, både i dag och igår.

Så nu sitter jag här själv igen och funderar på att gå och lägga mig. Men så ser jag att klockan bara är kvart i nio. Så nu vet jag inte vad jag ska göra. Äta glass antagligen... det är det enda jag har energi att göra just nu.

Vet ni vad lördag kväll betyder för mig? Det betyder att det inte finns något kul på tv. Spännande va?!

Klippt och klart

2009-10-03T20:11:00.004+02:00

Idag har jag klippt mig. Hos en ny frisör, ny för mig vill säga. Riktigt nöjd blev jag också.

Visst blev jag nöjd sist jag klippte mig också, då jag egentligen inte ville klippa håret. Jag blev nöjd för att hon bara klippte en centimeter eller två, och håret såg lika långt ut efteråt och det var dessutom riktigt billigt. Men några dagar efter insåg jag att det kanske inte var så bra ändå. Visst såg håret lika långt ut, men även lika slitet.
Trots det gick jag tillbaka till samma frisör för ungefär en månad sedan, för att slinga håret. Det var en dålig idé. Än en gång kom jag hem och såg likadan ut som jag gjort innan jag gick till frisören.

Så idag var jag modig och gick till ett nytt ställe. Det kunde inte bli så mycket värre än vad det var så jag hade inget att förlora. Idag klippte jag topparna, klippte upp håret litegrand och tog fram vinter luggen. Och som sagt, det blev bra!

Så nu har jag hittat min nya frisör! Efter nio år. Och nu ska jag lämna stället.

Vårkänslor!

2009-10-03T12:16:00.002+02:00

Ja, det är precis vad jag har. Vårkänslor.
Efter en alldeles för varm sommar och efter en alldeles för blöt september månad så har vi nu underbart väder, och det ser ut som om det är här för att stanna ett tag.

Det är sol men inte för varmt. Man kan ha jeans på sig om man vill, man kan sola och bada om man vill (jag väljer mest, eller bara, det första). Det är så där skönt i luften, så som det är på våren. Härligt med solen i ansiktet och ändå ha den friska, sköna luften.

Tre veckor har vi nu kvar på Mallorca, och jag längtar till Sverige, men det här vädret gör det verkligen lättare att stanna. Nu kan jag låtsas att jag är här på semester och njuta av sista tiden!

Jag är rädd!!!

2009-10-02T20:49:00.003+02:00

Jag tror att jag måste göra något drastiskt åt min rädsla för insekter. Innan det är för sent.

Jag vill verkligen inte att O ska bli rädd för något sådant löjligt som insekter (bara att skriva att insekter skulle vara löjliga gör ont). Jag vill inte springa i väg skrikande när han kommer och visar mig vilken fin insekt han fångat, eller inte kunna ta bort en äcklig insekt som satt sig på honom.

Men jag är rädd. Riktigt, riktigt rädd! Och inte blir det bättre med åren, utan absolut tvärt om. Jag är rädd för nyckelpigor och trollsländor som ju ändå var lite fint och magiskt när man var liten. Jag blev rädd för en liten ödla som hittat sig in i vår lägenhet igår. Inte för att jag är rädd för ödlor, utan för att den var så liten så att den lika gärna skulle kunna vara en maskerad insekt.

En gång under den här säsongen har vi haft en kackerlacka här inne i lägenheten. Som tur var så var jag inte ensam hemma just då, utan Ns syster var där. O låg och sov, och jag var riktigt stolt över mig själv när kackerlackan var borta. Inte för att jag tagit ut den eller dödat den (för det fick jag förstås Ns syster att göra, även om hon också försökte övertala mig att hon var rädd), utan för att jag inte skrek. Jag stod bara uppe på diskbänken och höll för öronen (varför gör jag alltid det när jag är rädd, vad ska det hjälpa?!) och blundade.

Nej, jag måste skärpa mig! Några förslag någon???

In my minds

2009-10-01T22:16:00.003+02:00

Två veckor har gått och ny magbild har tagits. Alla säger att graviditeten går fortare andra gången, och det stämmer verkligen. Man har ju så mycket annat som okuperar ens tid. Däremot tror jag egentligen inte att jag tänker på graviditeten mindre. Speciellt nu när jag känner av bebisen varje dag så tänker jag på det nya lilla miraklet hela tiden.

Gravid med O, v.19+

Nu, vecka 19+

Klurigt

2009-10-01T14:19:00.002+02:00

Här om dagen var vi på en konstig restaurang Kvinnan, eller gumman kanske passar bättre, som tog beställningen gjorde också maten och serverade. Det kanske inte var så svårt med tanke på att vi var de enda gästerna, men ändå.

Först klagade hon på att vi inte hade planer på att låta O smaka på våra pommes frittes och sedan klagade hon på att jag inte åt upp min spagetti carbonara. "Tyckte du inte om det eller? För jag tycker faktiskt att jag är väldigt bra på att göra den måltiden, det är något jag är väldigt stolt över". Öh, f'låt. Vad säger man? Jag åt tills jag blev mätt, och inte är det så värst svårt att blanda lite spagetti, grädde, skinka och svartpeppar? För det var det som var i.

Sedan frågade hon i alla fall när nästa bebis var beräknad. "Hur visste du att hon var gravid" säger N. Jag sitter där med min gravida mage och tittar lite konstigt på N. Vaddå "hur visste du". Det syns ju!
"Det var på ansiktet!" svarade hon, för hon ville visst inte medge att hon sett magen. "Det är en flicka, det ser jag med en gång på ansiktet" sade hon och drog sedan en lång berättelse om hur hon hade sagt det till en annan tjej, som fått reda på att hon skulle få en pojke, och faktiskt hade haft rätt till slut.

Vid förra graviditeten, då jag väntade O, sade många att det syntes på ansiktet att jag var gravid med en pojk. Man ska visst bli vackrare då. Så jag visste inte om jag skulle bli förnärmad eller glad eller...

Så nu vet jag inte om jag ska tro på den galna gumman, eller om jag ska tro på min dröm jag hade här om natten; att vi såg att det var en pojk på ultraljudet.

Hmm.

En bra dag

2009-09-30T22:28:00.003+02:00

Dagen började inte så bra. O vaknade innan sex och ville inte somna om. Förstås. Hur är det möjligt att det alltid blir så för att man pratar om det?! Trött var han i alla fall och det blev två väldigt gnälliga timmar innan han somnade om. Dessutom åskade och blixtrade det ute igen.

Sedan vände dagen. Både jag och O sov i nästan tre timmar och när vi vaknade var det soligt och fint och O var på strålande humör. Vi åt lite lunch och sedan gick vi ut och var ute flera timmar. Härligt var det, och det var tur att vi passade på, för regnet det kom tillbaka.

N fick dessutom en ledig kväll och det var skönt att få en kväll tillsammans här hemma. N lagade god mat och jag åt i massor.

Nu är det dags för min enda last här i livet. GLASS. Mums!

Tävling -Vincent skor

2009-09-29T22:29:00.002+02:00

Eftersom min bloggkompis Linda ALLTID vinner saker, så har jag bestämt mig. Nu kan jag inte längre skylla på att jag aldrig vinner, utan att vara med i tävlingar, så nu ska här tävlas minsann! Vinter skor till O skulle vara sååå tacksamt! Så håll tummarna för mig. Eller för dig själv, för du kan också vara med att tävla, med eller utan blogg, här!

Jag fick honom!

2009-09-29T22:07:00.005+02:00

Ibland blir jag avundsjuk på själv! Jag har nämligen världens underbaraste lilla son. Han är helt fantastisk!

Det som känns alldeles speciellt fantastiskt just nu är att han sover så bra. Eller sover så länge vill säga. Han lägger sig (okej det är kanske att ta i, jag lägger honom och det tar ganska mycket kraft och energi för det mesta) mellan 20-21 och så vaknar han mellan 7-8. Helt underbart för en trött, gravid mamma. Visst kan han vakna både en och två gånger på natten, men oftast somnar han om fort, och även om han inte gör det så känner jag mig pigg på morgonen. Klockan ÅTTA! Det är en dröm efter de där långa månaderna då vi steg upp 5.30-6.
Ibland vaknar han tidigt, runt 5-6 men då lägger jag honom bredvid mig i sängen och han somnar gott om. Aaahhh, jag njuter så länge det varar. Det har hållit på ett tag nu, och det är just därför jag vågar skriva det.

Dessutom är han så förbaskat söt! Tänk att just jag skulle få den absolut sötaste ungen i världen! Han charmar alla när vi är ute, vinkar och pratar glatt (hemma skriker och klänger han mest, men men). Pussar får vi till tusen, och det får alla andra som ber om det också.

Hans hår fortsätter att växa. För vi har fortfarande inte klarat av att klippa av det. Stackarn fick överleva den hetaste sommaren någonsin men tjockt, långt hår. Men det är ju så fint! Och nu börjar det bli så långt att han kan ha långt hår. Om ni förstår vad jag menar.
Ännu en anledning att vi inte kan klippa det nu, är att det börjar bli lockigt. Vad är det som gör att det är så otroligt gulligt med små lockiga barn?
Det är i och för sig mest lockigt när det är vått, men det verkar bli mer och mer ju längre håret blir. Precis som på sin pappa.

Världens underbaraste, sötaste, charmigaste pojk har jag!

O får bli precis vad han vill när han blir stor säger N. Bara han blir musiker!

Rastlös

2009-09-28T21:43:00.002+02:00

Jag hade fel. Helt fel.
Det spelade stor roll att det regnade, åskade och blixtrade konstant idag. Det var precis som att åskan hade fastnat i örat, hela natten och hela dagen idag har den varit igång.

Jag behöver inte strålande sol men jag behöver uppehåll någon gång under dagen så att jag kan ta ut min rastösa lilla son. Än en gång fick vi känna hur liten denna lägenheten faktiskt är. Ju mer rörlig O blir desto mindre känns lägenheten.

Å andra sidan blir han inte mer rörlig... De senaste dagarna har han knappt velat gå alls. Han går gärna och länge och håller oss i handen eller putter vagnen framför sig. Men själv har han som sagt inte velat gå speciellt mycket de senaste dagarna. Konstig pojk.

Äta själv vill han däremot. Och jag har ju sagt att vi ska köra hård träning med det nu, men oj vad jobbigt det är. Det är väldigt mycket lättare att mata honom! Han är duktig och försöker med skeden, och låter oss hjälpa honom med skeden, trots det har vi mat över hela köket och han är förstås helt nedkladdad. Kasta mat på golvet är väldigt kul.

En månad kvar...

2009-09-27T22:34:00.002+02:00

Man vet att det närmar sig slutet av säsongen när:
Man hör gormande karaoke turister från hotellet bredvid var eviga kväll.

Man vet att det är dags att skaffa sig ett liv när:
Man går in på facebook och inga av ens ca 200 "vänner" är inloggade samtidigt.

Man vet att det är dags att flytta ur den lyhörda lägenheten när:
Grannen säger "Jag har hört att O har gråtit mycket de senaste dagarna. Är det tänder på gång".

Man vet att det är dags att flytta till Sverige när:
Man tycker det är mysigt med åska och blixtar och skiter fullständigt i om solen visar sig eller inte imorgon...

Inte bra

2009-09-27T21:45:00.001+02:00

Igår brände jag mig på ugnen och fick en blåsa när jag städade...
Vad säger det om mig som hemmafru?!

Det är underbart att vara gravid! (Äntligen)

2009-09-26T21:23:00.002+02:00

Jag hade fel. Det har gått över en vecka och O går fortfarande inte mer än kryper. Det är ungefär hälften, hälften ännu. Han har liksom inte kommit på att han gå från sittande till stående, så sitter han på golvet så kryper han förstås.
Jag tycker i alla fall lyftandet har blivit lite mindre. Han tycker om att gå och hålla oss i handen så jag försöker få honom att göra det så mycket som möjligt. Inte för att han ska lära sig att gå fortare, utan bara för att skona ryggen.

För nu gör ryggen ont! Det spelar ingen roll att jag köpte bra promenad skor och försöker gå lite kortare sträckor. Ryggen värker så att det bränner på kvällen.
Trots det, plus trötthet som inte vill försvinna, så känns det verkligen att jag är inne i den bra och roliga perioden av graviditeten nu. Jag är glad och lycklig, mår inte illa, magen växer och bebisen rör sig. Underbart!

Ännu mer underbart är det att vara med O hela dagarna. Det händer så mycket nu och han är så söt och rolig. Han har lärt sig fler djur-ljud, varav åsnan är favoriten och han härmar oss när vi säger lätta ord. Säger vi något nytt som vi vill att han ska härma studerar han verkligen munnen innan han bestämmer sig för om det är värt att testa eller inte. Pappa säger han äntligen igen.

Det är kul att se att han förstår både svenska och holländska vårt lilla språkgeni!

Wow!

2009-09-23T22:50:00.002+02:00

Världens största bebis föddes idag läste jag just på aftonbladet.se. 8,7 kilo och 62 cm lång! VVVVAAAA??????? Diabetes var visst orsaken. Tur att jag inte har det.

My passion...

2009-09-23T21:40:00.004+02:00

Snart ska vi flytta till Sverige. Om det blir tillfälligt eller för alltid får vi se, men vi har bestämt att gå igenom alla våra saker som om vi inte kommer tillbaka. Det vill säga sortera i släng-/ ge bort-/ sälja-/ och ta med-högar.

Jag har börjat med mina kläder. Det var inte så länge sedan jag gick igenom min garderob tycker jag, men ändå fanns där hur mycket skit som helst! Det gick väldigt bra att sortera kläderna. Tills jag kom till mina älskade klänningar.

Jag är lite besatt av klänningar. Skulle jag kunna skulle jag ha klänningar på mig i stort sätt varje dag. Jag har samlat på mig en hel del under åren, i alla möjliga stilar och storlekar, men det finns inte många jag skulle tagit på mig igen. Min plan var innan att ta bort allt jag tror jag inte kommer att använda igen.
Det slutade med att jag slängde en klänning. Som var trasig. Resten ligger nu där i en låda som väntar på att flyttas till Sverige.
Jag kunde helt enkelt. Det går inte. Fina eller fula, mina klänningar är heliga!

Min favorit klänning... förstås!

Det är en flicka. Eller pojke...

2009-09-22T21:18:00.003+02:00

Idag har det regnat precis hela dagen. Det har regnat mer eller mindre varje dag sedan vi kom tillbaka, men idag var det inget stopp. Jag var så uttråkad så jag höll på att dö. Vår lägenhet är inte stor så både jag, N och O klättrade på väggarna. Att vi redan är trötta på Mallorca hjälpte förstås inte.

Tur var det i alla fall att vi hade tid hos barnmorskan i eftermiddag, så att vi i alla fall kom ut ur huset lite. Vi fick höra de underbara galopperande hjärtljuden, och efter det kändes dagen lite roligare.

Tänk att lilla O ska få en lillasyster eller lillebror! Vad det blir får vi reda på den 19e oktober. Längtar, längtar, längtar! Jag behöver nog inte skriva att det inte spelar någon roll vad det är för kön. Men så är det. Jag vill gärna ha en flicka, det är kul att se alla skillnader och så där. Samtidigt tycker jag det skulle vara kul med en pojk till nu när det blir så tätt mellan barnen. Jag tror dom skulle leka (och bråka) väldigt bra då.
N tror det är en pojk och jag tror det är en flicka.Någon av oss lär få rätt.

Jag tror minsann jag sätter in en liten omröstning. I brist på annat. Vad tror ni det blir? Flicka eller pojke? Omröstningen hittar ni i högerspalten!

Att vara eller inte vara...

2009-09-21T20:42:00.003+02:00

Här om dagen tittade jag tillbaka i min blogg och läste att jag var precis likadan som nu när jag var gravid med O. Det vill säga att jag var orolig för både det ena och det andra, hade svårt att tro att jag faktiskt var gravid och så vidare.

Jag har gått runt i flera veckor och oroat mig för att jag inte känt bebisen. Och när jag känt bebisen har jag sedan tänkt att det var något annat. När jag gick tillbaka i bloggen och läste så verkade det som att jag inte kände O så mycket tidigare än vid den här tiden, som jag hela tiden sagt och trott. Jag går fortfarande runt och tänker att det kanske inte är någonting som växer där inne ändå. Magen är ju ganska stor nu, men det kanske den alltid varit och jag har gått och dragit in den hela tiden?! Om ni bara visste allt knäppt som går runt där inne i mitt huvud. Jag är helt knäpp!

Igår kväll fick jag i alla fall en stor bekräftelse på att jag är gravid. Jag såg bebisen sparka! Jag kände det förstås också, och har ju faktiskt gjort det ett tag, men nu såg jag det alltså också. Och oj vilken känsla det var. Precis som förra gången.
Bebis sparkar, aahhh.

Två andra nya saker pekar på att jag är gravid. Igår efter en långpromenad hade jag grymt ont i ryggen. Precis som förra gången. Och jag tror även att sammandragningarna redan dragit i gång. Jag har känt det i tre dagar nu, väldigt svagt ännu, men det måste vara det. Jag hade mycket sammandragningar förra gången också, men jag tror det började ca en månad senare.

Jo, jag är nog gravid helt enkelt!
Och nu är det bara två veckor kvar till halvtid... Tiden går fort!